Det feministiska genombrottet

Jag har inte synts på bloggen på ett tag, men synts desto mer i media! Feministiskt initiativ har på sistone fått 2 procent i väljarbarometrar, har i skrivande stund 10.400 medlemmar och växer något enormt! Det har resulterat i att nästan varenda ledarsida skrivit om Fi. De flesta är rörande överens om att Fi vore bra för politiken i Sverige och i Europaparlamentet, men så vaknade i vanlig ordning vänstermännen till liv med sina skrämda Åh, neeeej! Fi stjäl våra röster! Rädslan hade kanske kunnat förstås om det nu inte är så att vänstern växer stadigt bredvid Fi. Så …tagga ner grabbar!

Att vänsterns kvinnor anlagt perspektivet att vi ska prata politik istället för taktik är välkommet. Exempelvis intervjuade Fria Tidningar mig och vänsterpartisten Elin Engström under rubriken De vill ha mer politik – och mindre taktik.

Jag har också svarat på en rad ledare. Idag svarar jag och Kenneth Hermele, också riksdagskandidat för Fi, en inledare av Arash Hakimnia på Fria Tidningar, som undrar över vår ekonomiska politik. Under rubriken Fi är en del av den globala rättviserörelsen,
skriver vi;

Även om vi inte alltid talar i klasstermer är vår politik formulerad mot bakgrund av en klassanalys, i samspel med genus, hbtq och antirasism. Klassperspektivet finns med när vi driver frågan om att höja lönerna i de sämst avlönade branscherna (de kvinnodominerade), vill höja pensionerna för kvinnor (hälften lever under fattigdomsnivån) eller när vi kräver att papperslösa ska ha rätt till välfärden på samma villkor som andra och att vi dessutom vill välkomna alla som vill komma till Sverige. Eller när vi strider för att ingen ska vara förvisad till ett liv utanför arbetsmarknaden eller att leva under fattigdomsgränsen för att den har ett funktionshinder.

Vi talar om fattigdom och marginalisering utifrån ett intersektionellt perspektiv och lyfter de grupper som arbetarrörelsen inte prioriterar.

Igår svarade jag och Katerin Mendez, också riksdagskandidat för Fi, på en annan ledare på Smålandsposten under rubriken Fi är den sociala rättvisans bästa valarbetare;

I tider där fascismen, som även SD tillhör, med sin rasistiska, kvinnofientliga och homofoba politik breder ut sig i Sverige och i EU så krävs en tydlig antirasistisk och feministisk röst som påminner om att vi har skrivit under FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna – och att vi ska leva upp till dessa i praktiken. Om det är radikalt, så visst, kalla oss radikala.

Är lite nöjd med slutklämmen:

Avslutningsvis; Svensson menar att våra förklaringar om globala maktordningsteorier är så komplicerade att vi inte kan använda oss av begreppet hedersvåld. Låt oss ta en fråga i taget. Den globala maktordningen är komplicerad och har en smutsig historia som vi inte har för avsikt att förenkla. När det gäller hedersvåld så behandlar vi det betydligt mer omfattande än andra partier, och har skrivit ett 40-tal debattartiklar på ämnet de senaste 2 åren. Ibland kan research hjälpa till att minska förvirringen, ett tips i all välmening. Om det nu inte uppfattas som alltför radikalt.

Som tur är verkar ledarskribenten Marcus Svensson själv ta slutklämmen med ro…

I måndags skrev jag och vårt kära EU-toppnamn Soraya Post en artikel i UNT om varför vi behöver en feministisk medveten klimatpolitik;

Vi har en manligt styrd tillväxtideologi som exploaterar miljö, kvinnor och fattiga länder – vi måste bemöta den med en antirasistisk, feministiskt och grön ideologi.

Vi kan inte fortsätta överlämna klimatpolitiska beslut till de högerpartier som år efter år bromsar utvecklingen, både i Sverige och i EU. Inget tyder heller på att de rikaste männen kommer att ta sitt ansvar, men vi övriga är i majoritet och kan tillsammans sätta agendan för en ny riktning – om bara viljan hos såväl politiker som väljare finns.

Det kommer ett par artiklar till framöver – den som vill ha koll ska förstås följa mig på twitter och facebook! Allt jag skriver läses bäst till tonerna av Fi:s nysläppta valskiva som fått ett enormt medialt genomslag och högsta betyg av musikvärlden. Köp valskivan här. Den är helt underbar!

Fler muslimska kvinnor i vården kan rädda liv

I Sverige har hälso- och sjukvården infört kortärmad klädsel av hygienskäl, vilket är fullt förståeligt eftersom det uppmärksammats att sjukvården är en av de mest smittsamma miljöer som människor vistas i. Inte minst är det problematisk då redan sjuka personer som vistas på sjukhus faktiskt riskerar att dö på grund av infektioner som frodas där – en del dör de facto.

Att Nema Abdihakim som av religiösa skäl är beslöjad och inte barärmad i offentliga miljöer får veta att hon inte kommer får göra sin obligatoriska kliniska praktik på tandläkarprogrammet på grund av detta kanske låter logiskt? Tja, om det inte vore så att detta går att lösa på andra sätt, som dessutom har visat sig vara än mer hygieniska. I USA (och i andra länder) är fenomenet ‘beslöjade kvinnor arbetar inom vården’ ingen nyhet. Och om berörda chefer inom vården hade lite högre ambitioner om att inte diskriminera kvinnor på grund av deras religiösa tro hade de säkert kunnat ta reda på hur det går till i andra länder. Att Socialstyrelsen dessutom gett Nema Abdihakim rätt, räcker tydligen inte.

En ganska enkel lösning är exempelvis att tillhandahålla långärmade plasthandskar, istället för sådana som enbart täcker upp till handleden. Det har visat sig vara betydligt mer hygieniskt, eftersom smuts och bakterier har en förmåga att fastna i håren på armarna, och personal har en tendens att slarva med att sprita (desinficera) armarna (jag har själv arbetat på Karolinska och sett detta på nära håll). Samtidigt som vården väljer att diskriminerar beslöjade kvinnor från att arbeta där, så gör de även patienterna en otjänst. Lyssna på muslimska kvinnor, de kan hjälpa till att förbättra hygienen och rädda liv!

Att vår jämställdhetsminister blåljuger borde uppröra fler

Såg ni Agenda i söndags? Det var debatt om jämställdhet mellan Gudrun Schyman (Fi) och jämställdhetsministern Maria Arnholm (Fp) om jämställdhet. Se gärna debatten i efterhand, skarp och bra! Kan dock inte lämna en fråga okommenterad vad gäller frågan om jämställda löner, eftersom det inte riktigt kom fram i programmet. Liberalfeministerna står faktiskt och blåljuger när de säger att de inte tycker att politiker ska lägga sig i lönebildningen – det är nämligen vad deras parti själva i praktiken gör, år efter år. Det stör mig när politiker blåljuger för sina väljare, det är inte värdigt en demokrati.

Lönebildningen påverkas av att medlingsinstitutet har fått politiska direktivet att låta pappa Metall vara löneledande i Sverige, det vill säga den manliga branschen ska främjas i lönebildningen. Det är detta direktiv som denna alliansregering och även den förra sosseregeringen med stöd av vänstern och miljöpartiet driver. Alla är rörande eniga om att manligt dominerade branscher ska tjäna mer än kvinnligt dominerade.

När Schyman påtalade i Agenda att medlingsinstitutet måste få nya politiska direktiv om att lönerna på arbetsmarknaden ska bli jämställda, så säger Arnholm att hon som liberal inte tycker att politiker ska lägga sig i lönebildningen, utan att marknaden nog kommer lösa allt själv på sikt. Som om rättvisa löner någonsin har legat i marknadens intresse?

Nu kanske en skulle kunna nöja sig med svaret att liberalerna helt enkelt inte vill göra något åt de ojämställda  lönerna, men så enkelt är det ju inte heller. Deras praktiska politik går aktivt ut på att öka löneskillnader, inte minska dem. Att de påverkar lönebildningen hela tiden får vi exempel på varje vecka. Ungdomar ska ha lägre lön. Långtidsarbetslösa ska få lägre lön. Regeringens satsning på karriärvägar för lärare handlar om att öka löneskillnaderna inom yrket. Osv.

Att höra liberala ministrar stå och ljuga gör mig förbannad, och det borde uppröra fler. Liberaler som politiker älskar att påverka lönebildningen, men de föredrar att se till att manligt dominerade branscher tjänar mer än kvinnor. That’s a fact.