Appell till osäkra feministiska väljare

Över en miljon väljare, i synnerhet kvinnor, är fortfarande osäkra på vad de ska rösta på 9 september, och av 14 % av kvinnorna (11 % av alla väljare) överväger att rösta på Feministiskt initiativ, men tvekar. De flesta av F!s väljare bestämmer sig sent, det vet vi. Här är några saker jag skulle vilja att du tar en seriös funderare på, utifrån de frågor tveksamma väljare brukar ha.

”Känns osäkert eftersom F! inte syns i media nu”

I lokalmedia runt om i landet syns F! faktiskt ganska bra, men riksmedia utesluter alltid F! veckorna innan valet och det är ett stort problem. Även 2014 när F! hade mycket media så tvärdog mediebevakningen i augusti. Hade mediebevakningen fortsatt så hade F! suttit i riksdagen redan.

Men, halva problemet är att väljare låter sig styras dit medierna riktar strålkastarljuset, istället för att påverka vart strålkastarljuset ska riktas. Min krassa fråga till dig är: Ska medierna bestämma om vi ska ha en stark antirasistisk feministisk rörelse i Sverige, eller ska feminister ta makten över sig själva och bestämma det? Det är bara genom organiserad och målmedveten feminism som medierna kommer att rikta strålkastarljuset till oss. Men organiserad feminism innebär inte att titta på och se om andra feminister gör jobbet tillräckligt bra åt oss, det innebär att engagera sig i både ord och handling. Även på valdagen.

”Ni ligger så lågt i opinionsmätningarna”

Tja, de varierar mellan 1% – 2,5%, men många har alltså svarat att de inte bestämt sig. Opinionsinstituten säger att det finns stora osäkerheter med att mäta mindre nya partier. Finns F! ens som ett svarsalternativ? Om inte så svarar de flesta nog heller inte F!. Att bara titta på mätningarna blir därför en självuppfyllande profetia: Om F! inte syns där, så har de väl inte några väljare? Vi vet att det inte stämmer! 11% överväger att rösta på F! redan idag, och nästan hälften av väljarna tycker det vore bra med F! i riksdagen. Den dag F!s väljare slutar styras av mätningarna, så sitter F! också i riksdagen. Glöm inte det.

I andra länder är opinionsmätningar förbjudna veckorna innan valet för att de inte ska ha otillbörlig påverkan på väljare – ett ställningstagande med största respekt för demokratin, men Sverige är inte där ännu.

”Är det inte säkrare att rösta på ett parti som redan sitter i riksdagen?”

Säkrare för vem? För det rent parlamentariska inflytandet? Om 2% av F!s väljare röstar på ett andrahandsval istället, så ger det dessa partier 7 stolar i riksdagen. Om dessa 2% istället röstar på F! tillsammans med de 2% som redan bestämt sig för att rösta F! – så ger det minst 14 stolar (dubbelt så många stolar alltså). Men, det finurliga här är att när ett nytt parti kommer in i riksdagen så sker en mandatutjämning där främst de största partierna tappar stolar till det nya partiet (oavsett var rösterna skulle ha lagts annars). F! tar då stolar från SD, M och S, och dessa partier krymper som en effekt av att F! kommer in. DUBBEL vinnareffekt för antirasistiska feminister! Chansen att det går att bilda en rödgrönrosa majoritet öppnas plötsligt.

”Bortkastad röst om ni inte kommer in”

Ingen röst är bortkastad i en demokrati! Ingen har rätt att hävda att mitt feministiska arbete och mina röster är bortkastade. Och dessutom, de 3,12% F! fick förra valet gör att F! nu har statsbidrag och valsedlar betalda, upptryckta och distribuerade i varenda vallokal. I förra valet lyckades F! bara täcka 50% av vallokalerna. Den fördubblade tillgången på F!s valsedlar kommer att märkas på valdagen. F! måste dock få minst 2,5% för att behålla statsbidraget – ett viktigt stöd att fortsätta växa, kunna anställa personal, resa runt, annonsera, trycka upp broschyrer, etc.

”Det här är ett ödesval”

Så sägs det i varje val, tro mig… Med några år på nacken nu så tänker jag att de nästkommande två valen kommer att bli mycket svårare. Med nazistpartier (Afs, NMR, MED) på framväxt i spåren av SDs framgångar bävar jag mest för tanken att Sverige skulle stå med en desarmerad antirasistisk feministisk rörelse inför nästa val, enbart för att Sveriges feminister lät sig styras av rädsla istället för övertygelse. Det finns de som hurrar över att SD minskar i opinionen. SDs väljare radikaliseras alltmer och går över till nazistpartier. Så jag har svårt att jubla åt att vi kanske kommer ha uttalade nazistpartier med statsbidrag och statligt betalda och distribuerade valsedlar i nästa val, vid sidan om SD.

Detta val är faktiskt inte ett ödesval – men nästa val kan bli det på riktigt. Därför måste feminister samla ihop sig nu. Håll fokus, organisera dig, var långsiktigt strategisk och var feminist på valdagen också. Media behöver rikta om strålkastarljuset till de antirasistiska feministerna för att vi ska växa och forma motståndet starkare. Det är något som du faktiskt kan påverka genom att rösta rosa. Vilka som kommer bilda regering eller inte – det har du som enskild väljare aldrig haft så lite makt över som i år. Ingen vet vilka som kommer bilda regering efter valdagen.

Men du kan ta makten och vara en del av den förändring som du vill se. Du är varmast välkommen att vara en del av den antirasistiska feministiska framtiden!

Annonser

FI intar EU och väljer största möjliga påverkan

Mitt första inlägg sedan EU-valet; VI VANN!!! Tack alla som var med och skrev historia! Känns fantastiskt att FI med 5,5 procent av rösterna äntligen tagit sig in i ett av de större parlamentariska rummen! Nio år av hårt arbete börjar nu ge mer konkreta resultat. Soraya Post, FI:s nya EU-parlamentariker, kommer att göra ett fantastiskt arbete. Soraya kommer med sin pondus, sitt stora nätverk och vana vid att röra sig i och ta ton i EU:s sammanhang, att göra avtryck i parlamentet.

FI blev uppvaktade av flera grupper i parlamentet inför valet. När jag fick höra att Socialdemokraterna hade hört av sig om samarbete i Progressive Alliance for Socialists & Democrats (S&D) så var jag till en början lite skeptisk. Men efter att ha hört om de olika gruppernas bemötande i förhandlingarna, hur de ställer sig till våra kärnfrågor, men också vilka positioner och resurser de kan erbjuda FI för att driva vår politik så framstår denna grupp som ett klokt val.

Att ingå i vänstergruppen blev inget bra alternativ med tanke på den splittring och andra knepigheter som råder där. Och den gröna gruppens drogliberalism och gröna EU-partiers kopplingar till prostitutionslobbyn avskräcker, även om andra frågor enar. S&D har också brister, men fördelen med dem är att de visat sig intresserade av att tillmötesgå oss och vår politik om antirasism, jämställdhet och mänskliga rättigheter i större utsträckning. De är också beredda att ge oss resurser och positioner som de facto möjliggör ett reellt förändringsarbete, såväl internt i gruppen som i parlamentets beslut. S&D är den näst största gruppen, och har därför ett stort inflytande och mycket talartid. Hade vi suttit i en annan grupp, hade vi ändå i mångt och mycket varit beroende av att få med oss S&D, och nu tar vi chansen att påverka gruppens arbete och beslut mer aktivt inifrån och ut.

Det har bland annat förts diskussioner om att Soraya kan komma att få en bra post i LIBE-utskottet som är ett lagstiftande utskott vad gäller migrations- och asylfrågor (inga beslut är ännu fattade dock). S&D har lägre ambitioner än FI på det migrationspolitiska området, men genom att delta i det centrala skapandet av lagstiftningen, så kan Soraya bidra till en öppnare migrationspolitik inom gruppen som också har större chanser att röstas igenom i parlamentet. Det vore en bra utveckling, inte minst med tanke på att S&D historiskt betraktas som medskapare av ”Fort Europa” och dess höga murar, att påverka denna stora grupp åt det andra hållet. S&D har också i jämförelse med de övriga grupperna erbjudit betydligt mer resurser för ett aktivt arbete mot rasism, fascism och nazism inom EU, vilket är oerhört viktigt med tanke på fascismens framfart i EU-valet. Soraya Post kommer driva på detta arbete med hjärta, engagemang och trovärdighet och med ett feministiskt perspektiv.

Jag har förståelse för att en del väljare spontant känner sig besvikna över valet av grupp, och det hade en del väljare varit oavsett vilken vi valt att ingå i (kom ihåg att EU-samarbeten inte är samma sak som de i Sveriges riksdag). Målet för FI är att driva igenom så mycket av vår politik som möjligt i EU, den politik som våra väljare röstat för. Det är det ansvaret vi kommer att bära de kommande fem åren, och vi kommer att rösta i enlighet med vår politik.

Inför nästa val är målet att bilda en feministisk grupp i EU-parlamentet. De övriga feministiska partierna i EU stärks nu i och med att Fi valts in. Vi står precis i början av ett långsiktigt antirasistiskt feministiskt reformeringsarbete i EU. Spännande!

Soraya jublar valnatt

Det feministiska genombrottet

Jag har inte synts på bloggen på ett tag, men synts desto mer i media! Feministiskt initiativ har på sistone fått 2 procent i väljarbarometrar, har i skrivande stund 10.400 medlemmar och växer något enormt! Det har resulterat i att nästan varenda ledarsida skrivit om Fi. De flesta är rörande överens om att Fi vore bra för politiken i Sverige och i Europaparlamentet, men så vaknade i vanlig ordning vänstermännen till liv med sina skrämda Åh, neeeej! Fi stjäl våra röster! Rädslan hade kanske kunnat förstås om det nu inte är så att vänstern växer stadigt bredvid Fi. Så …tagga ner grabbar!

Att vänsterns kvinnor anlagt perspektivet att vi ska prata politik istället för taktik är välkommet. Exempelvis intervjuade Fria Tidningar mig och vänsterpartisten Elin Engström under rubriken De vill ha mer politik – och mindre taktik.

Jag har också svarat på en rad ledare. Idag svarar jag och Kenneth Hermele, också riksdagskandidat för Fi, en inledare av Arash Hakimnia på Fria Tidningar, som undrar över vår ekonomiska politik. Under rubriken Fi är en del av den globala rättviserörelsen,
skriver vi;

Även om vi inte alltid talar i klasstermer är vår politik formulerad mot bakgrund av en klassanalys, i samspel med genus, hbtq och antirasism. Klassperspektivet finns med när vi driver frågan om att höja lönerna i de sämst avlönade branscherna (de kvinnodominerade), vill höja pensionerna för kvinnor (hälften lever under fattigdomsnivån) eller när vi kräver att papperslösa ska ha rätt till välfärden på samma villkor som andra och att vi dessutom vill välkomna alla som vill komma till Sverige. Eller när vi strider för att ingen ska vara förvisad till ett liv utanför arbetsmarknaden eller att leva under fattigdomsgränsen för att den har ett funktionshinder.

Vi talar om fattigdom och marginalisering utifrån ett intersektionellt perspektiv och lyfter de grupper som arbetarrörelsen inte prioriterar.

Igår svarade jag och Katerin Mendez, också riksdagskandidat för Fi, på en annan ledare på Smålandsposten under rubriken Fi är den sociala rättvisans bästa valarbetare;

I tider där fascismen, som även SD tillhör, med sin rasistiska, kvinnofientliga och homofoba politik breder ut sig i Sverige och i EU så krävs en tydlig antirasistisk och feministisk röst som påminner om att vi har skrivit under FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna – och att vi ska leva upp till dessa i praktiken. Om det är radikalt, så visst, kalla oss radikala.

Är lite nöjd med slutklämmen:

Avslutningsvis; Svensson menar att våra förklaringar om globala maktordningsteorier är så komplicerade att vi inte kan använda oss av begreppet hedersvåld. Låt oss ta en fråga i taget. Den globala maktordningen är komplicerad och har en smutsig historia som vi inte har för avsikt att förenkla. När det gäller hedersvåld så behandlar vi det betydligt mer omfattande än andra partier, och har skrivit ett 40-tal debattartiklar på ämnet de senaste 2 åren. Ibland kan research hjälpa till att minska förvirringen, ett tips i all välmening. Om det nu inte uppfattas som alltför radikalt.

Som tur är verkar ledarskribenten Marcus Svensson själv ta slutklämmen med ro…

SMP - det bjuder vi påI måndags skrev jag och vårt kära EU-toppnamn Soraya Post en artikel i UNT om varför vi behöver en feministisk medveten klimatpolitik;

Vi har en manligt styrd tillväxtideologi som exploaterar miljö, kvinnor och fattiga länder – vi måste bemöta den med en antirasistisk, feministiskt och grön ideologi.

Vi kan inte fortsätta överlämna klimatpolitiska beslut till de högerpartier som år efter år bromsar utvecklingen, både i Sverige och i EU. Inget tyder heller på att de rikaste männen kommer att ta sitt ansvar, men vi övriga är i majoritet och kan tillsammans sätta agendan för en ny riktning – om bara viljan hos såväl politiker som väljare finns.

Det kommer ett par artiklar till framöver – den som vill ha koll ska förstås följa mig på twitter och facebook! Allt jag skriver läses bäst till tonerna av Fi:s nysläppta valskiva som fått ett enormt medialt genomslag och högsta betyg av musikvärlden. Köp valskivan här. Den är helt underbar!

Fi valskiva