”Vår barnficka har rymt.” inleder Katrin Zytomierska sitt inlägg som syftar till att smutskasta en viss Monika Rejczak’s namn, så att alla som söker på den före detta barnflickans namn ska få veta vilket hemsk människa hon är. Men den enda känsla som är kvar hos mig efter inlägget är, fy tusan vilken hemsk människosyn, Zytomierska.
När någon rymmer, så rymmer personen sannolikt för att den upplever sig begränsad och instängd. Som Zytomierska skriver så har polacker svårt att komma till USA, människor från olika länder anses ha mer eller mindre rättigheter att röra sig fritt mellan länder – och polacker anses ha mindre rättigheter. Så när Rejczak väl gavs möjligheten till ett annat liv bland släkten i USA när familjen tog med henne dit, så tog hon den.
Vad var alternativet?
Jo, att som importerad arbetskraft passa upp på en rik familjs barn, i det rika landet Sverige. Att foga sig under de villkor som den familjen sätter upp. Har du tur får du glass, H&M-kläder och någon resa i extra bonus om du gör ett bra arbete, vilket tycks ha varit fallet här. Till och med ett nästan utlovat städjobb och någonstans att bo i framtiden.
Bonusar för väl utfört arbete är vanliga i många arbeten. Men Zytomierska betraktade dessa bonusar som att hon köpte Rejczak även i framtiden. Som att hon köpte Rejczak’s framtidsdrömmar och framtidsval. För det ansåg hon sig ha rätt till – Rejczak hade det ju mindre bemedlat ställt och var beroende av Zytomierska’s välvillighet. Och med facit i hand menar Zytomierska att hon borde ha tyglat Rejczak mer och behandlat henne hårdare. Gjort henne mer beroende av henne.
Zytomierska’s historia är inte annat än en lektion i hur den så hårt förnekade svenska kolonialhistorien har utvecklats till dessa kvarvarande mönster vi har i Sverige idag. Hur rika kvinnor och män i Sverige köper människor, i dessa fall unga kvinnor, från andra länder till en billigare penning och förväntar sig saker som ingen normalt funtad arbetsgivare kan förvänta sig. Den avgörande skillnaden från slaveri-tiden är att dessa rika kvinnor och män ger dem större rörelsefrihet, lite lön och allmosor, men i grund och botten så är friheten och framtiden villkorad arbetsgivarens eventuella (och uppenbarligen nyckfulla) välvilja. Den som inte uppvisar tacksamhet för den rikas barmhärtighet ska straffas.
Nej det är inte Monika Rejczak’s namn som smutsas ned här. Det är namnet Zytomierska som återigen smutsas ned, ihopkopplat med en obehaglig människosyn. Zytomierska har sagt sig skämmas över sitt polska påbrå, det är beklagligt. Hon borde skämmas över hur hon uttalar sig om och behandlar andra människor. Och det är knappast första gången, Zytomierska har en historia av rasistiska, klassföraktande, heterosexistiska och homofoba uttalanden. Själv skulle jag inte ha stått ut en enda dag hos en sådan arbetsgivare.
Läs även andra bloggare om Det koloniala arvet, rasism, klassförakt, sexism, barnflicka, Zytomierska
