Jag skrev häromdagen att före detta språkröret för Grön Ungdom, Alexander Chamberland, skulle rösta på Feministiskt initiativ i EU-valet. Idag skriver han på Aftonbladet Debatt om varför han nu lämnar Miljöpartiet och blir medlem i Feministiskt initiativ. Chamberland kritiserar att:
Miljöpartiet har blivit en del av det politiska etablissemanget som de bildades som en kritik mot.
Och Chamberland sätter fingret på hur människor drillas in i heteronormativieten även inom partipolitiken. Hans intressantaste kritik är dock mot Miljöpartiets bristande maktkritik kring klass, kön, sexualitet, könsidentitet, etnicitet, ålder, funktion med mera. Och sakpolitisk riktar han sig mot den tama familjepolitiken och det bristande globala maktkritiken inom klimatpolitiken.
Här sätter Chamberland huvudet verkligen på spiken. Hur kan ett Miljöparti under så lång tid som de nu har funnits inte ta de enorma könsskillnaderna på området på allvar!? Chamberland skriver:
Feministiskt initiativ är konsekvent feministiskt i dessa frågor. Samtidigt läggs ett feministiskt perspektiv på frågor som länge varit mina gröna hjärtefrågor. Det gäller till exempel klimatfrågan, då män kör mest bil och äter mest kött. Män står i snitt för tre gånger mer utsläpp än kvinnor. Det handlar också om globala rättvisefrågor, då kvinnor (över 50 procent av befolkningen) äger bara 1 procent av världens tillgångar.
När vi ser på världen ser vi hur klimatfrågorna underordnas kortsiktiga tillväxtambitioner formulerade av extremt mansdominerade grupper och hur traditionella tekniktyngda samhällslösningar och förskjutning av ansvar till utvecklingsländer står i vägen för en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Livsstilen i västvärldens befolkning där män står för merparten av klimatbelastningarna försämrar för miljarder kvinnor och män.
De stora ojämlikheterna i världen har gett en liten grupp män makt och kontroll över näringsliv och politik. Deras beslut leder till en överkonsumtion och ohållbara utsläpp av växthusgaser – där rika män står för en oproportionerligt stor andel. EU:s klimatpolitik måste bygga på såväl global solidaritet som på en jämställd och rättvis fördelningspolitik inom EU-länderna.
Jag gillar Miljöpartiet och ser fram emot ett gott samarbete en dag. Miljöpartiet har på många sätt gått igenom en liknande utveckling som Feministiskt initiativ och det tog lång tid innan de blev accepterade och medierna slutade ömsom bedriva klappjakt och ömsom ignorera dem. Därför finns en ömsesidig förståelse och respekt som jag inte mött från något annat parti. Men nu är det dags för en könsmedveten och solidarisk klimatpolitik!
Det tycker jag är ett utmärkt tema så här på Internationella kvinnodagen! Hurra för alla underbara kvinnor över världen!
Ikväll tänker jag vara med och kicka igång kampanjen Skicka Schyman till Bryssel!
Läs även andra bloggares åsikter om Internationella kvinnodagen, Alexander Chamberland, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ, Klimat, Feminism, Jämställdhet, Grön Ungdom
Veronica Svärd - Intersektionen 
Fast jag tycker faktiskt MP talar ofta om feminism och HBT-frågor – och jag blev faktiskt stödmedlem i GU bl a för att jag tycker de har en bättre T-politik än FI som är nästan tysta i T-frågor. GU och MP är de enda partier som jag ser nämna könskorrigerades situation i sina partiprogram.
Å andra sidan tycker jag FI och MP ska samarbeta, så jag är inte ”för” att välja någon specifik sida. Jag är medlem i båda.
Önskar att jag kunde vara med på festligheterna ikväll, ha så kul! 🙂
Pingback: Glädjefnatt på 8 mars « FiaVG