Rättsväsendet låter våldtäktsmän definiera våldtäkt?

Efter en date blir en kvinna blir våldsamt våldtagen. Hon skriker nej tills hon blir hes, mannen täcker för hennes mun och näsa så att hon inte kan andas, han slår henne och våldtar henne både analt och oralt. Rätten anser att det är bevisat att mannen tvingat sig till sex med våld.

Men.

Rätten anser inte att det är bevisat att mannen haft uppsåt att tvinga sig till sex med våld. Detta eftersom mannen tydligen brukar tvinga till sig sex med våld med kvinnor som säger nej, och därför tolkar en kvinna som säger nej och blir spänd i kroppen som att kvinnan vill bli ”tagen med våld”.* Detta bedömer rätten som en helt rimlig ursäkt för att han inte ska bli dömd för våldtäkt.

Om rätten tillämpar en sådan bedömningsgrund väcks frågan: Finns det något alls en kvinna kan göra för att få rättvisa skipad efter en våldtäkt?

Som Amat Levin konstaterar; nu är inte ens ett nej ett nej längre i rätten. Ett nej har förvandlats till ett ja. Och då går våldtäktsoffer helt rättslösa.

Det är inte rimligt att vi har ett rättssystem som betraktar män som idioter vilka saknar grundläggande förmåga till kommunikation. Vi kan inte ha ett rättsväsende som styrs av en sådan människosyn. Vi behöver en lagstiftning som är tydlig med att det är brist på samtycke som ska avgöra om det är en våldtäkt. Frågan som ska ställas till mannen är ”på vilket sätt fick du samtycke”, och då är inte hans svar att kvinnan sade ”nej” ett rimligt svar att grunda ett frikännande på. En misstänkt våldtäktsman ska inte definiera våldtäkt – han ska påvisa att han inte begått en våldshandling mot någons vilja.

* Personer som gillar SM-sex har oftast tydliga ömsesidiga överenskommelser och regler, vilket med all önskvärd tydlighet inte var fallet här.

PS. Har precis startat sidan Veronica Svärd till riksdagen på Facebook för den som vill följa mig under valrörelsen.

6 tankar på “Rättsväsendet låter våldtäktsmän definiera våldtäkt?

  1. Och varenda gång en sådan sak händer så blir en lika paff, förvånad och misstrogen: ”Är detta sant? Nu? Här i vårt fina land? Ett rättsväsende som inte ser skillnad på rätt och fel.” Och så är det så och då blir i alla fall jag både uppgiven, ledsen och så himla arg!

  2. ”Det är inte rimligt att vi har ett rättssystem som betraktar män som idioter vilka saknar grundläggande förmåga till kommunikation.”

    Precis! Annars kanske vi måste börja skapa regler för att begränsa mäns levnadsutrymme. Om vi på det här sättet ska fastslå att män inte kan bedömas som ansvariga för sina handlingar som vuxna individer så kanske det är dags att omyndigförklara alla män. Deras mödrar (och sedermera deras fruar, eller en syster) får då agera förmyndare för dem och sätta regler för varje individuell man efter dennes kapacitet. Det finns ju gott om män som t ex inte börjar leva rövare om de tillåta gå ut och ta en öl en fredagkväll och då kan dessa mäns förmyndare tillåta dem att röra sig ute sent och även inmundiga alkohol, medan andra mäns förmyndare kanske måste vara lite strängare och hålla sina män hemma, där de kan få roa sig med lite knyppling.

  3. Det är förkastligt att det blir såhär men lösningen på problemet kan knappast vara att ställa frågan ”på vilket sätt fick du samtycke?” Det går emot hela vårt rättssystem att lägga bevisbördan på den tilltalade. Är det verkligen rimligt att den tilltalade är skyldig till denne själv bevisar motsatsen? Det är åklagaren som ska bevisa att den tilltalade är skyldig, inte denne som ska bevisa att han är oskyldig. Misstolka nu inte detta som ett sätt att försvara våldtäktsmän, utan helt enkelt en kritik mot att ställa frågan ”på vilket sätt fick du samtycke?” som ett sätt att lösa problemet.

  4. Pingback: Varför det ska finnas en samtyckeslagstiftning | Diqueersity

  5. Pingback: Krönika: Vad ska vi ta oss till med männen? : MARCUS PRIFTIS

Lämna en kommentar