Om man lyssnar till okunniga och oseriösa debattörer som Pär Ström och Camilla Lindberg (fp) så går det att luras till att tro att ”jämställdheten har gått för långt” i Sverige (ungefär lika intelligent som att säga att ”freden har gått för långt!”). Att vi fortfarande har stora jämställdhetsproblem visar en massiv mängd forskning och statistik.
Senast i raden av undersökningar på EU-nivå visar att Sverige har överlägset flest våldtäkter i EU. Faktiskt hela dubbelt så många anmälda våldtäkter som i ”tvåan” England. SVD skriver:
De höga anmälningstalen i Sverige beror inte enbart på att man här har hög benägenhet att anmäla och att man även anmäler övergrepp av lindrigare slag.
Det sägs bero på efterfester, hög alkoholkonsumtion, tidigare sexdebut och att tjejer har rätt att säga nej i Sverige. Många orsaker söks. Men inte orsaken att Sverige fortfarande inte är jämställt. Inte orsaken att det finns alldeles för många män som beter sig som svin rent ut sagt. Vanliga män. Hur var det tex med den svenska man som jag pratade med idag som anser att kvinnor är underlägsna både fysiskt och psykiskt, som anser att kvinnor kommer till sin rätt vid spisen och faktiskt gör sig bäst när de servar män med oralsex?
Jag möter ofta sådana män och att de blottar sin svinighet för mig beror kanske på att jag inte är rädd för att se och möta den. Jag vill faktiskt påstå att det tyvärr än idag finns ett genomruttet kvinnoförakt hos många män. I Sverige. Det finns en myt om att Sverige blivit jämställt. Det gör att människor slår sig till ro och tycker det är lite bra att debattörer som Pär Ström får tycka till (helt emot vad forskningen säger) att ”jämställdheten gått för långt”. Om man läser kommentarerna till Pär Ströms artiklar och filmer är det slående vilken vidrig kvinnosyn som följer i Ströms spår.
Kul debatt tycker andra mer ovetande.
Tror man att jämställdhet är ett valfrihetserbjudande är man illa ute.
Att tro det, är som att säga att mänskliga rättigheter är något som man valfritt att erbjuda om man har lust. Om man råkar vara på det rätta humöret just den dagen.
Faktum är att FN kommit fram till att fler kvinnor dör av närstående mäns våld än det totala antalet som dör i väpnade konflikter, världen över.
Varken jämställdheten eller freden har gått för långt.
Nu när EU:s grundlag som med största sannolikhet tas i höst säger att EU ska satsa på obligatorisk militär upprustning i varje EU-land och dra igång en EU-armé, och Sverige förlorar sin alliansfrihet – helt utan folkomröstning (det tyckte de svenska riksdagspartierna var onödigt), är det ännu viktigare att komma ihåg att utvecklingen inte är linjär.
Med linjär menar jag att utvecklingen faktiskt inte per automatik går framåt. Hur många vet att både Iran och Somalia tidigare varit länder med starka kvinnorörelser och med kvinnor på ledande positioner? Där kvinnor drev (och nu driver mer i skymundan) mänskliga rättigheter. Men där deras arbete grusats av män. Krig. Militarism. Kapitalistiska intressen. Krig igen. Män som motarbetar kvinnors deltagande på såväl samhällelliga positioner och i fredsprocesser. Män med makt som plötsligt stänger ute kvinnor från maktens korridorer. Som satsar på mer militarisering. Mer krig. Mer död.
Samma könsmönster finns i EU. Män med makt som satsar på militär. Som inte satsar på att motverka mäns våld mot kvinnor (det som dödar fler om ni kommer ihåg, men kvinnor). Det finns dom som fortfarande tycker att det finns poänger med att bryta mansdominansen.
Det är viktigare än någonsin att vi tar våra demokratiska rättigheter på allvar och höjer rösterna mot den antifeministiska rörelsen vars syfte är att krossa jämställdhetsarbetet, att höja rösterna mot EU:s militära stormaktssatsningar. Jag vill inte vara en del av ett EU som går emot hela sin grundidé att vara ett fredsprojekt.
Därför känns det så självklart att inte bara gå till valurnan den 7 juni och skicka Schyman till Bryssel, utan att vara en aktiv och högljudd del av Schymans valkampanj.
Vi ska komma ihåg att kvinnor och jämställdhetsivrare runt om i världen riktar sina blickar mot Sverige: ”Kan Sverige lyckas i sitt arbete – ja, då ska nog vi också våga ta upp kampen”. På det sättet är feminister i Sverige en del av något mycket större än oss själva. Gör inte världens alla förtryckta kvinnor besvikna. Gör inte dig själv besviken.
Läs även andra bloggares åsikter om Jämställdhet, jämlikhet, samhälle, politik, feminism, Feministiskt initiativ, Fi, Gudrun Schyman, Pär Ström, Camilla Lindberg, Folkpartiet, Fp, Genusnytt, EU, EU-val, EU-valet, Lissabonfördraget, mänskliga rättigheter, försvaret, militär, FN, solidaritet, kvinnor, män
Veronica Svärd - Intersektionen 
Fantastiskt bra och viktigt inlägg i debatten Veronica! Det råder märkliga uppfattningar om vad feminism är och vad jämställdhet innebär. Folk verkar inte begripa att det i realiteten gynnar BÅDE kvinnor och män. Hur kan man inte vara för humanistisk feminism? Ekonomiska krafter får inte knuffa undan mänskliga rättigheter och den rådande okunskapen runt humansimen kärna om – ALLAS lika värde – får inte försvinna från folks medvetande i dessa kristider. Feminismen är inte ute efter moralisk välgörenhet, utan att den feministiska politiken ska användas dagligen, i praktiken och vara den solida grund och utgångspunkten för de tusentals beslut Europaparlmentet kommer att fatta i framtiden. Alla måste masa sig iväg till valurnorna den 7 juni och tydligt visa VEM de vill ge detta viktiga förtroende till. Det finns mycket att göra, alla kan hjälpa till! Tack igen för ett superbra inlägg!
jag hörde överläkaren på södersjukhuset’s våldtäktsenhet berätta på ekot: ”typiskt fall är tjej som är full o väljer att sova över på en soffa istället för att försöka ta sig hem när t-banan slutat gå. hon vaknar av att någon knullar henne.”
nåväl, den typen av beteende är ju mycket ovanligt utomlands. jag känner ingen utländsk kvinna som skulle bete sig så, men ganska många svenska kvinnor tycker att man borde kunna lita på män i en sådan situation. det är ungefär som att inte låsa cykeln: det är fortfarande stöld NÄR någon tar den, men du kan inte få någon ersättning från försäkringsbolaget. Personligen är jag tveksam till att öht kalla ovanstående scenario för våldtäkt – även om det givetvis inte är acceptabelt. (En italiensk kvinna i ovanstående situation skulle givetvis INTE anmäla öht.)
I de flesta (ok. jag kan inte komma på något land, så ALLA) europeiska länder går ju flickuppfostran ut på att noggrannt påpeka att män är djur och att man aldrig kan lita på en man.
Den svenska inställningen leder både till högre anmälningsbenägenhet, men troligtvis också till fler våldtäkter när svenska tjejer beter sig så oansvarigt och oförsiktigt. MIND: jag tycker inte att det är fel att bete sig som svenska tjejer, men det är som att inte låsa cykeln och tro att den ska vara kvar dagen därpå.
Pingback: Målet jämställdhet - medlet feminism! « Emma in the city
Fast det här visar väl snarare på att jämställdhet inte har någon inverkan på våldtäkter än på att Sverige inte har en långtgående tvångpolitik ämnad att ”jämna ut” förhållandena mellan könen.
Om det nu visar sig att ett mer jämställt samhälle orsakar fler våldtäkter och att ett mer moralkonservativt könstraditionellt samhälle av sydeuropeiskt snitt minskar antalet våldtäkter… hur ställer du dig till frågan då? Vad ska vi kämpa för?
Tänk om jämställdheten har ett högt pris?
Tack för det här inlägget, det är så skönt att se att det finns hopp om livet (dvs. att det finns riktiga feminister fortfarande).
Låt inte per strömmare och camilla lindbergare och andra förvirrade själar stjäla feminismen. Själv orkar jag inte bemöta sånt trams – såna där PK-anti-feminister är så uppenbart ute och cyklar och gör logiska kullerbyttor hela tiden.
Veronica
Jag är överens med dig om en sak. Det finns vissa män som har en vidrig kvinno- och människosyn. I den värld jag rör mig i möter jag sällan detta. Men via media får jag detta trista faktum bekräftat.
Men det du inte förklarar är vad detta beror på och i nästa steg hur får vi unga pojkar att växa upp till män utan denna syn på livet.
Det är ju när man skall svara på dessa frågor som det börjar bli problematiskt.
Att bara konstatera och verbalt utgjuta sitt vrede över tillståndet ger ingen förbättring.
Skall jag kritisera dig och dina Fi-vänner är att ni ytterst sällan ger några konkreta förslag till hur vi får det goda mänskliga beteendet att uppkomma och odlas. Tvärtemot upplever jag ständigt att ni ser livet som en ständig maktkamp.
I min verklighet är detta oerhört komplexa frågor.
Du har inte tänkt på att studien angående antal våldtäktsfall inom EU baserades på antalet anmälningar? Hundra tusen anmälda våldtäkter innebär inte på något sätt att hundra tusen våldtäkter har ägt rum.
Varför Sverige har flest anmälda våldtäkter beror säkerligen på fler än en faktor, men den mest vitala faktorn borde vara att vår lag sedan 2005 inte gör någon gradskillnad mellan våldtäkt och konsensuellt samlag om den ena parten är underårig. Studiens rapport tar upp just detta och även andra variabler som kan tänkas utgöra skillnaden – men den markanta torde vara den utvidgade definitionen av våldtäkt i svensk lag. Hur som helst är det inget bra underlag för att spä på en jämställdhetsdebatt.
Visst finns det män som föraktar kvinnor i detta land, precis som det finns kvinnor som föraktar män. Varför det ena skulle vara värre än det andra förstår jag inte. Inte heller förstår jag varför unga mäns utsatthet för våld i det offentliga totalt ignoreras, samtidigt som kvinnors utsatthet alltid prioriteras. Nej, jag hävdar verkligen inte att man måste välja den ena könsgruppen och utesluta den andra – jag har bara svårt att förstå att feminister gör just det, utesluter männen.
Feminismen idag har blivit ett kölvatten av maktkamp och inte sällan blint, destruktivt hat som enbart skapar friktioner mellan könsgrupperna och skapar klyftor. Så länge den fientliga undertonen, ignoransen av mäns utsatthet och den extremt simplicita polariseringen finns inom feminismen så kommer fundamental jämställdhet aldrig att uppnås.
I övrigt är det dock självfallet att alla människor ska behandlas efter de mänskliga rättigheter de har, oavsett kön. Dock finner jag det som missriktande och kontraproduktivitet att hela tiden skandera om att motverka mäns våld mot kvinnor, precis som om det var det enda våld som förekom. Mäns våld mot män är ett minst lika stort och allvarligt problem. Vore det då inte mer jämställt att istället, åtminstone, skandera om att motverka människors våld mot människor?
Pingback: Sagor från livbåten » Bloggarkiv » En våldtagen rapport
Pingback: Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Å det grövsta: Nu blir det våldtäkt.