Det feministiska genombrottet

Jag har inte synts på bloggen på ett tag, men synts desto mer i media! Feministiskt initiativ har på sistone fått 2 procent i väljarbarometrar, har i skrivande stund 10.400 medlemmar och växer något enormt! Det har resulterat i att nästan varenda ledarsida skrivit om Fi. De flesta är rörande överens om att Fi vore bra för politiken i Sverige och i Europaparlamentet, men så vaknade i vanlig ordning vänstermännen till liv med sina skrämda Åh, neeeej! Fi stjäl våra röster! Rädslan hade kanske kunnat förstås om det nu inte är så att vänstern växer stadigt bredvid Fi. Så …tagga ner grabbar!

Att vänsterns kvinnor anlagt perspektivet att vi ska prata politik istället för taktik är välkommet. Exempelvis intervjuade Fria Tidningar mig och vänsterpartisten Elin Engström under rubriken De vill ha mer politik – och mindre taktik.

Jag har också svarat på en rad ledare. Idag svarar jag och Kenneth Hermele, också riksdagskandidat för Fi, en inledare av Arash Hakimnia på Fria Tidningar, som undrar över vår ekonomiska politik. Under rubriken Fi är en del av den globala rättviserörelsen,
skriver vi;

Även om vi inte alltid talar i klasstermer är vår politik formulerad mot bakgrund av en klassanalys, i samspel med genus, hbtq och antirasism. Klassperspektivet finns med när vi driver frågan om att höja lönerna i de sämst avlönade branscherna (de kvinnodominerade), vill höja pensionerna för kvinnor (hälften lever under fattigdomsnivån) eller när vi kräver att papperslösa ska ha rätt till välfärden på samma villkor som andra och att vi dessutom vill välkomna alla som vill komma till Sverige. Eller när vi strider för att ingen ska vara förvisad till ett liv utanför arbetsmarknaden eller att leva under fattigdomsgränsen för att den har ett funktionshinder.

Vi talar om fattigdom och marginalisering utifrån ett intersektionellt perspektiv och lyfter de grupper som arbetarrörelsen inte prioriterar.

Igår svarade jag och Katerin Mendez, också riksdagskandidat för Fi, på en annan ledare på Smålandsposten under rubriken Fi är den sociala rättvisans bästa valarbetare;

I tider där fascismen, som även SD tillhör, med sin rasistiska, kvinnofientliga och homofoba politik breder ut sig i Sverige och i EU så krävs en tydlig antirasistisk och feministisk röst som påminner om att vi har skrivit under FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna – och att vi ska leva upp till dessa i praktiken. Om det är radikalt, så visst, kalla oss radikala.

Är lite nöjd med slutklämmen:

Avslutningsvis; Svensson menar att våra förklaringar om globala maktordningsteorier är så komplicerade att vi inte kan använda oss av begreppet hedersvåld. Låt oss ta en fråga i taget. Den globala maktordningen är komplicerad och har en smutsig historia som vi inte har för avsikt att förenkla. När det gäller hedersvåld så behandlar vi det betydligt mer omfattande än andra partier, och har skrivit ett 40-tal debattartiklar på ämnet de senaste 2 åren. Ibland kan research hjälpa till att minska förvirringen, ett tips i all välmening. Om det nu inte uppfattas som alltför radikalt.

Som tur är verkar ledarskribenten Marcus Svensson själv ta slutklämmen med ro…

SMP - det bjuder vi påI måndags skrev jag och vårt kära EU-toppnamn Soraya Post en artikel i UNT om varför vi behöver en feministisk medveten klimatpolitik;

Vi har en manligt styrd tillväxtideologi som exploaterar miljö, kvinnor och fattiga länder – vi måste bemöta den med en antirasistisk, feministiskt och grön ideologi.

Vi kan inte fortsätta överlämna klimatpolitiska beslut till de högerpartier som år efter år bromsar utvecklingen, både i Sverige och i EU. Inget tyder heller på att de rikaste männen kommer att ta sitt ansvar, men vi övriga är i majoritet och kan tillsammans sätta agendan för en ny riktning – om bara viljan hos såväl politiker som väljare finns.

Det kommer ett par artiklar till framöver – den som vill ha koll ska förstås följa mig på twitter och facebook! Allt jag skriver läses bäst till tonerna av Fi:s nysläppta valskiva som fått ett enormt medialt genomslag och högsta betyg av musikvärlden. Köp valskivan här. Den är helt underbar!

Fi valskiva

Annonser

Är en röst på Feministiskt initiativ en bortkastad röst?

Inför varje val sedan 2006 har vänstern drivit en kampanj mot Feministiskt initiativ. Idag drog Sjöstedt igång det väntade tugget om att ”en röst på Fi är en bortkastad röst”. Här går jag igenom några av de argument vänstern använder för att skrämma väljare som vill rösta på Fi att inte göra det.

”En röst på Fi är en bortkastad röst” är nog det du oftast kommer att få höra. Men en röst på den politik som du tror är bäst för den framtida utvecklingen är aldrig en bortkastad röst. Det demokratiska systemet är uppbyggt för att människors visioner ska kunna bli verklighet i tider där de etablerade partierna inte är bra nog. Även den politiska ekonomin är uppbyggd så:

1) Ett parti som får 1 % får valsedlar betalda, trycka och distribuerade till vallokalerna i de nästkommande 2 valen (det får Fi nu i EU-valet, men inte riksdagsvalet).

2) Ett parti som får 2,5 % får utöver ovanstående också statligt ekonomiskt partistöd och kan anställda personal, hyra lokaler, trycka kampanjmaterial, etc.

En röst blir alltså inte bortkastad om partiet ifråga inte visar sig hamna i regeringsställning, utan har funktionen att ge legitimitet och bygga upp partiets verksamhet i olika grad beroende på hur stort väljarstöd det har. Ju större legitimitet och stöd, desto större mediabevakning, påverkan på opinionen och de övriga partiernas politik.

När du hör partiföreträdare säga att en röst på ett parti är bortkastad så tyder det på ett förakt mot demokratin och väljarna.

”Jag vill ju rösta på Fi, men av taktiskt skäl kommer jag nog rösta på ett rött eller grönt parti för att säkra en rödgrön regering” är ett annat vanligt tänk. Det hörde vi 2006 – vi fick en borgerlig regering. Det hörde vi 2010 – vi fick en borgerlig regering, och Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, men inte Fi.

Taktikröstning har alltså de facto visat sig val efter val vara ett feltänk – det är dags att tänka rätt. Taktikröstande förändrar inte samhället. Vi ska rösta för det vi tror på, inte mot. 15 % kan tänka sig att rösta på Fi, se till att fler vågar göra det så vi kan säkra en ny regering!*

”Fi stjäl röster från andra partier.” INGET parti äger din röst. Att hävda det är ett tecken på ägandebegär och maktfullkomlighet och får i alla fall mina varningsklockor att börja ringa. Vänsterpartiet hävdar ofta detta, men även journalister. I valet 2006 hävdade Lars Ohly till och med att det var Fi’s fel att borgarna vann valet. Fi fick 0,68 % av rösterna. Alliansen fick 48,24 % och de rödgröna 46 %. Inte ens om alla som röstade på Fi hade röstat på de rödgröna hade Ohlys slutsats blivit korrekt. Vi bör också komma ihåg att omkring 1/3 av Fi:s väljare annars röstat på M, FP, KD, C eller något från stapeln ”övriga partier” (alltså inte på de rödgröna).

De rödgröna borde vara intresserad av att öka möjligheterna att bilda regering, vilket de gör genom att stödja Fi in i riksdagen.

Kan Fi verkligen kräva solidaritet från Vänsterpartiet bara för att de utger sig för att vara feministiska? Nej! Fi kräver ingenting, men vi påvisar den tunna feministiska fernissan som blir tydlig när de inte stödjer andra feministiska rörelser. Sjöstedt utropade glatt idag att det är bra för feminismen om folk inte röstar på Fi. Hur exakt det är bra för feminismen att inte satsa på det mest feministiska partiet får inte jag ihop.

Vänsterpartiets direkta motstånd mot Fi vittnar om att de inte prioriterar feminismens framväxt och feministiska frågor – och det är också därför Fi behövs. Vårt motto är att samla olika sociala rättviserörelser, som de feministiska rörelserna, antirasist-rörelserna, funkisrörelserna, hbtq-rörelserna, miljörörelserna, djurrättsrörelserna, fredsrörelserna både i vår politik och i handling. Jag är övertygad om att det är den enda rätta vägen framåt om vi ska nå en genomgripande social förändring – inte att hävda att de inte behövs. Vi ser gärna att Vänsterpartiet också börjar agera mer inkluderande.

* Fi kommer inte att samarbeta med Alliansen eftersom deras politik i allt för stor utsträckning går emot Fi:s politik. I vissa specifika frågor (som individuell föräldraförsäkring, resurser till kvinnojourer, etc) kommer Fi att samarbeta med feminister över blockgränserna för att få större tyngd bakom besluten.

Att vår jämställdhetsminister blåljuger borde uppröra fler

Såg ni Agenda i söndags? Det var debatt om jämställdhet mellan Gudrun Schyman (Fi) och jämställdhetsministern Maria Arnholm (Fp) om jämställdhet. Se gärna debatten i efterhand, skarp och bra! Kan dock inte lämna en fråga okommenterad vad gäller frågan om jämställda löner, eftersom det inte riktigt kom fram i programmet. Liberalfeministerna står faktiskt och blåljuger när de säger att de inte tycker att politiker ska lägga sig i lönebildningen – det är nämligen vad deras parti själva i praktiken gör, år efter år. Det stör mig när politiker blåljuger för sina väljare, det är inte värdigt en demokrati.

Lönebildningen påverkas av att medlingsinstitutet har fått politiska direktivet att låta pappa Metall vara löneledande i Sverige, det vill säga den manliga branschen ska främjas i lönebildningen. Det är detta direktiv som denna alliansregering och även den förra sosseregeringen med stöd av vänstern och miljöpartiet driver. Alla är rörande eniga om att manligt dominerade branscher ska tjäna mer än kvinnligt dominerade.

När Schyman påtalade i Agenda att medlingsinstitutet måste få nya politiska direktiv om att lönerna på arbetsmarknaden ska bli jämställda, så säger Arnholm att hon som liberal inte tycker att politiker ska lägga sig i lönebildningen, utan att marknaden nog kommer lösa allt själv på sikt. Som om rättvisa löner någonsin har legat i marknadens intresse?

Nu kanske en skulle kunna nöja sig med svaret att liberalerna helt enkelt inte vill göra något åt de ojämställda  lönerna, men så enkelt är det ju inte heller. Deras praktiska politik går aktivt ut på att öka löneskillnader, inte minska dem. Att de påverkar lönebildningen hela tiden får vi exempel på varje vecka. Ungdomar ska ha lägre lön. Långtidsarbetslösa ska få lägre lön. Regeringens satsning på karriärvägar för lärare handlar om att öka löneskillnaderna inom yrket. Osv.

Att höra liberala ministrar stå och ljuga gör mig förbannad, och det borde uppröra fler. Liberaler som politiker älskar att påverka lönebildningen, men de föredrar att se till att manligt dominerade branscher tjänar mer än kvinnor. That’s a fact.

Du får kalla det vad du vill