Kommer 15 % våga rösta på Feministiskt initiativ?

En ny opinionsundersökning visar att nära hälften av befolkningen tycker att det vore bra om Feministiskt initiativ finns i riksdagen, och 15 procent kan tänka sig att rösta på Feministiskt initiativ. Att det är många som kommer att rösta på Feministiskt initiativ märks redan, och väldigt många diskuterar fram och tillbaka om de ”ska våga”.

Det pratas mycket om ”bortkastade röster”. Ska vi betrakta en röst för kvinnors och diskriminerade gruppers rättigheter som bortkastad? Det är dags att gå vidare från det resonemanget. I en demokrati finns inga bortkastade röster – alla röster är lika mycket värda, precis som alla människor är lika mycket värda. Det finns inte några bortkastade människor. Med din röst berättar du vilken vision och vilken politik som är den som du vill ha. Med din röst berättar du vilket samhälle du vill se.

Det som styr mycket av debatten just nu är pratet om att ”taktikrösta”. Jag hoppas att vi har större visioner med politiken än så, att vi inte nedvärderar oss själva till att vara brickor i ett maktpolitiskt spel. Argumentet om taktikröstning används främst av de rödgröna för att de faktiskt vet att Feministiskt initiativ är ett reellt alternativ för många, de är rädda att förlora makt och inflytande. Rädsla föder fientlighet (därav begreppet ”främlingsrädsla”).

Jag kommer aldrig att förminska mig själv att bli en del av ett taktikspelande. Jag engagerar mig politiskt och i Feministiskt initiativ för att jag vill ha stora förändringar, paradigmskiften. Jag är uppriktigt less på att små minimala plånboksfrågor styr den politiska debatten, samtidigt som riksdagspartierna är knäpptysta om att kvinnor förlorar 100 000 kr per minut, dygnet runt. 70 miljarder kronor som går kvinnor förbi varje år, vilket leder till låg a-kassa, föräldraförsäkring, sjukpenning och slutligen i en pension som inte går att leva på. Angrip problemen i grunden.

Jag vill kunna berätta för nästa generation hur illa det var på våran tid, att det vilade ett patriarkalt mörker över Sverige, att feminismen ständigt motarbetades av de dominerande partierna – men att vi inte gav upp. Att vi envist trodde på att något annat, att något nytt var möjligt och att vi var många som bestämde oss för att gå samman och genomföra vår vision om framtiden. Och att vi faktiskt lyckades lyfta upp ett antidiskrimineringsperspektiv rakt in i riksdagen som kom att påverka de övriga partierna, precis så som Miljöpartiet drev fram ökad kunskap om miljö- och klimatfrågor in i riksdagen. Att vi blev den kunskapsbank som behövdes för så att det blev konkreta förändringar i praktiken och inte bara tomma ord och verkningslösa ”jämställdhetsplaner” som låg undanstoppade i skrivbordslådorna. Tycker du ändå att det där med taktik känns viktigt kanske du skulle läsa Dags för de rödgröna att börja taktikrösta på Fi? för att få lite perspektiv.

För att förändra så krävs det mod. Det som vi verkligen ångrar i livet är när vi inte var modiga och vågade ta steget. Jag säger som Svalin: ”Jag har inte råd med en värld utan feministisk förändring”. Och jag tror att Sverige är redo för att ett Feministiskt initiativ tar plats och driver utvecklingen vidare. Det är så väldigt många människor jag möter som är helt på det klara med att de vill rösta på Feministiskt initiativ ”egentligen” och  funderar allt mer intensivt allt närmare valet vi kommer om de ska våga. Men det är faktiskt inte svårare än att vi tar och bestämmer oss för att rösta feministiskt. Nu.

Kvinnors och diskriminerade gruppers rättigheter har alltid ställts i väntrummet till förmån för ‘viktigare frågor’ i politiken. Det kommer alltid att låta likadant, det gör det i varje valrörelse och har gjort genomgående i historien, som Gudrun Schyman och Birger Östberg skriver i Var tredje väljare kan tänka sig att rösta feministiskt på DN Debatt idag.

Du väljer själv om du också ska våga vara feminist den 19 september. Vad du än väljer – se till att du inte ångrar dig dagen efter för att du lät någon annans rädsla styra dig.

Läs andra bloggare om SIFO, Opinionsundersökning, Gudrun Schyman, Birger Östberg, Feministiskt initiativ, Fi, feminism, förändring, rödgröna, alliansen, politik, val 2010, 19 september, valfråga, taktikrösta, DN