Den svenska hedern

”Hedersrelaterat våld” kom äntligen upp i en ny dager i förra veckans SVTs Uppdrag granskning om våldtäkterna i Bjästa. Feministiskt initiativ får ofta höra att vi inte kämpar för tjejer och kvinnor i så kallade hederskulturer. Det mot bakgrund av att vi är kritiska till hur begreppet heder används för förlägga våld mot kvinnor till något som handlar om en annan grupp och inte oss alla. Att  invandrade stigmatiseras som en våldsbenägen grupp och att svenskar konstrueras som jämställda. Det bidrar till ett ökat ”vi” och ”dom” och därför till ökad rasism. Schyman skriver mer om detta i Det finns inget vi och dom.

Att vi är kritiska till hur begreppet heder ensidigt används betyder inte på något sätt att vi inte ser att det finns olika former av våld mot kvinnor (och män). Det finns en mängd olika uttryckssätt och vi jobbar mot olika former av våld på bred front. Det är det som var grunden till Gudrun Schymans talibantal (som ofta felciteras och misstolkas):

Kravet på förändringar och förbättringar finns alltså på många områden. Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket.

Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.

Hur är det här kopplat till väldtäkterna i Bjästa? En 14-årigflicka anmäler att hon blivit våldtagen av en good-looking kille och blir utsatt för en sanslös smutskastningskampanj. Killens familj kämpar med näbbar och klor för att rentvå honom och smutskasta flickan. Trots att han fälls för två våldtäkter i domstol. Familjens heder ska räddas.

Vi får akta oss för att gå in i en hata-Bjästa-kampanj. Långt ifrån alla stödde killen i fråga, en del vågade stå emot och så är det också i det som idag brukar kallas för ”hederskulturer” också. Många av dem jag träffat har haft stöd av familjemedlemmar och vänner, och vi måste arbeta tillsammans med dem. I de miljonsatsningar som pågår nu för att upplysa Sverige om ”de andra” och tillsätta handlingsplaner mot hedersrelaterat våld, försvinner ofta flickornas och kvinnornas specifika situationer och förutsättningar. Staten tillsätter än så länge inte några pengar på att kritiskt utvärdera dessa insatser, men de få som ändå gjort det, visar bland annat på att en del skolor efter dessa offentligt styrda insatserna nu avskärmar sig mer från barnens föräldrar och att det förekommer att alla invandrartjejer klumpas ihop och sätts i gemensamma grupper för att diskutera hedersproblematik. För det är ”invandrarna” som anses ha problem. Inte ”svenskarna”. Våld mot flickor och kvinnor är liksom inget problem i den svenska kulturen? Är de två grupperna ”invandrare” och ”svenskar” verkligen en rimlig uppdelning?

Samma ihopklumpande tendenser kan vi se hos många som debatterar hedersvåld och som menar att bortgifte, hedersmord, och könsstympning som en del av samma kultur medan övrigt sexualiserat våld mot kvinnor tillhör en mer jämställd kultur. Det skapas en kategori för hedersrelaterat våld, med olika uttryck som inte nödvändigtvis tillhör samma traditioner, medan det skapas en västerländsk kategori för partnervåld. Det är en förenkling av komplicerade strukturer som jag vägrar ansluta mig till. Det grundar sig i samma struktur, att kvinnors sexualitet ska kontrolleras, men det tar sig i en mängd olika uttryck och alla har sin specifika situation – vi måste höja kompetensen för att lyssna på dessa. Förenklingar riskerar att skapa nya problem.

Bjästa-händelsen är inte unik. Katarina Wennstam har i Flickan och skulden på ett förskräckande tydligt sätt visat på hur tjejer utsätts för våldtäkter och upprepade övergrepp i rättssalar och av allmänheten. Det ständiga smutskastandet av tjejer som drabbas för sexuella övegrepp pågår hela tiden, det är en del av vår västerländska kultur. Det finns otaliga exempel. Läs tex när Feministiskt initiativs riksdagskandidat Roya Hakimnia beskriver i ETC hur läkarstuderande skuldbelägger en tjej som blivit gruppvåldtagen. Vår framtida generation läkare. Så långt har vi kommit.

Kvinnor och en del män har i många år kämpat mot mäns våld mot kvinnor, en bit på vägen har vi kommit men väldigt mycket återstår och det visar Uppdrag granskning genom sitt exempel. Men som Maja Ljung skriver angående Bjästa i Helsingborgs Dagblad:

Det finns sedan förra valrörelsen ett svenskt parti, ett enda, som har lika behandling av tjejer och killar fethögst upp sin agenda – nämligen Fi, Feministiskt initiativ. Det är så att säga inskrivet i partiets namn.

Men det partiet ägnade flera svenska medier en hel del kraft åt att förnedra och förringa sist det begav sig. Återstår att se vilken behandling partiet nu ska få.

Vi har det samhälle vi förtjänar. Vi rör oss i de värderingar vi är med och göder. Vi har de politiker vi röstat fram.

Det går att göra skillnad, om vi vill. Om vi är beredda att släppa in andra valfrågor bland de på förhand bestämda ”jobben och skatterna”. Schyman skriver på SVT Debatt om att Offren får ofta stå med skammen.

Läs andra bloggare om , , , , , , , , , , , ,

5 thoughts on “Den svenska hedern

  1. Grymt bra skrivet. Det är så tacksamt att peka finger åt ”de där som gör dumma saker”. Lätt att se flisen i sin broders och systers öga, och missa bjälken i sitt eget…

    Bjästa-fallet blev en alltför dyrköpt, men dock wake-up-call för samhället. Vad går vi runt och tycker och tänker, egentligen?!?! Jag hoppas att många är redo att rannsaka sina värderingar, och kanske tänka om.

  2. Hejsan!

    Du har en del poänger i ditt blogginlägg. Tycker dock inte att man kan sätta likhetstecken mellan händelserna i Bjästa och hederskulturen.

    Anledningen till att familjen reagerade som den gjorde, beror på att de ansåg att pojken inte fått en rättvis rättegång. Tittar man närmare på materialet kan man på vissa områden hålla med familjen om att rättsväsendet inte vänt på alla stenar för att reda ut vad som hänt.
    Att familjen ville sätta fokus på vad de ansåg vara ett felaktigt hanterat ärende, är inte något som kan kopplas samman med hederskultur där släkten ska rentvå sitt namn.

    Det andra man bör betänka är att många pojkar och män som frias från våldtäktsanklagelser, tvingats lämna hembygden efter att de utsatts för rykten och smutskastning av anhöriga till kvinnan som gjorde anmälan.

    Problemet med smutskastning i samband med våldtäktsanmälningar och sexualbrottsrättegångar är omfattande. Dock är det tyvärr inte så pass enkelt att man kan hänvisa till hederskulturen och hävda att männen är förövarna och kvinnorna offren. Problemet är tyvärr mer komplext än så.

    När man pratar hederskulturer måste man även betänka att många av offren är pojkar. Enligt Socialstyrelsen och Ungdomsstyrelsen är pojkar mer utsatta än flickor, när det exempelvis gäller allvarligare former av hot och våld i hemmet. Det är olyckligt att hedersvåldet ständigt diskuteras utifrån att pojkar är förövare och flickor offer. Även detta problem är mer komplext än så.

    Men som sagt. Du har några poänger i ditt blogginlägg, även om jag tycker du gör några felaktiga slutsatser och har väldigt enkla lösningar på komplexa problem.

  3. Callisto: tack!

    Magnus: Vi verkar ju ha helt olika syn på om den förenklade synen på ”hederskulturen” finns som sådan eller inte, så då hamnar vi förstås i olika slutsatser. Självklart utsätts män för våld och press i kontrollen av kvinnors sexualitet. Det finns många former av grupptryck, ett annat än det du (nästan) beskriver är ju gruppvåldtäkter och påhejandet av dem.

    Rättsosäkerheten i våldtäktsmål är absolut ett problem, främst för det stora mörkertal av tusentals kvinnor som aldrig anmäler, men för ett fåtal män blir det också ett problem. Det är dags att ändra på lagstiftningen helt enkelt. Inställningen måste bli att män kan ta ansvar för sina handlingar och att lagen och rättsväsendet tydligt säger vad som förväntas av mannen, inte bara av kvinnan.

  4. Ping: Heder i Sverige, exemplet Bjästa « Feminististiskt Initiatitiv Intersektionalitet

  5. Ping: Våldtäkterna i Bjästa och hederskulturer « Roya – Intersektionalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s