”Det är bara synd om männen” Rond ettusensjuttioelva

Någon har satt Pär Ström och Camilla Lindberg (fp) på repris igen. Samma korkade resonemang, återigen. Jämställdhetsfakta verkar inte bita ens på riksdagsledamoten för det ”feministiska” Folkpartiet. Skratta eller gråta? Välj själv.

1)  Pär och Camilla tycker det är dags för en ny definition för jämställdhet som inte innefattar statistik. Jämställdhet ska nämligen inte längre handla om frågor som jämställda löner.

2)  De vill ha ett slut på könskvotering. Att det inte är lagligt med könskvotering idag verkar vara ett faktum som gått dem helt förbi. Att det däremot pågår en ständig informell könskvotering när män väljs genom sina egna nätverk anser de däremot inte vara ett problem. Så länge det görs med könsneutrala termer så då är det jämställt?

3)  Pär och Camilla vill göra kvinnofridslagen könsneutral eftersom de inte vill läsa forskningen som grundat lagen. Och så vet de tydligen heller inte om att det redan finns en könsneutral fridslag. Men det är kanske för mycket begärt av en riksdagsledamot att ha koll på den lagstiftning som hon vill ändra på.

4)  De vill ändra regelverken och lagarna vid vårdnadstvister. Barnets bästa ska inte längre vara grunden, utan pappas rätt till sitt barn ska vara grunden. Att barn far illa av samarbetssvårigheter mellan vårdnadshavare är tydligen inget problem. Den slutsatsen är kanske lätt att dra om man konsekvent vägrar att ta till sig av forskning och se andras behov än mannens.

5)  Pär och Camilla tycker inte att jämställdhetsdebatten tar upp att det är synd om män som skickas ut i krig. De kanske borde vända sig till den egna partiledaren major Jan Björklund med den frågan. Feministiskt initiativ och andra feministiska rörelser driver nämligen frågan rätt hårt med sin kritik mot militarismen. Men det är väl lätt att göra felslut i resonemangen om en konsekvent vägrar hänga med i debatten och vara självkritisk.

6)  Pär och Camilla vill att satsningar på kvinnor, tex för kvinnors ökade företagande (pga ojämställdhet, för att vara övertydlig) ska tas bort. Eftersom de inte tycker staten ska tala om kön. Däremot vill de att diskrimineringsombudsmannen ska få statliga riktlinjer att fokusera mer på diskriminering som drabbar män. Logik?

Pär och Camillas slutsats: Staten ska inte tala om kön förutom när det handlar om diskriminering av män. De vill inte att vi ska läsa eller bry oss om forskning. Och ännu mindre att vi ska hålla på med forskning som kan ta fram underlag som det går att dra slutsatser om hur det ser ut med bristande jämställdhet, egentligen.

Pär och Camillas ”nya” jämställdhetsbegrepp handlar inte om målet att få ett jämställt samhälle, det är alldeles uppenbarligen inte ens intressant. Varför de är så intresserade av att Sverige ska gå emot ett sedan många år globalt etablerat och faktabaserat begrepp är obegripligt. Det internationella samfundet skulle skratta sig fördärvade om de brydde sig om Pär och Camillas pseudodebatt.

Jag hoppas att både Folkpartiet och väljarna tar sitt förnuft till fånga och ignorerar Camilla Lindberg inför nästa riksdagval. Camilla är ingen liberal, hon döljer bara en könskonserverande 50-talspolitik bakom låtsasliberala resonemang som är helt uppåt väggarna. Hon skulle passa bättre ihop med Hägglund och hans raljerande om ”verkligt folk”. Ett feministiskt Folkparti som säger sig värna om skolan och forskningsfrågor borde ha kickat Camilla för länge sedan.

Läs andra bloggare om , , , , , , , , ,

27 thoughts on “”Det är bara synd om männen” Rond ettusensjuttioelva

  1. Tack för en bra och rätt rolig (på det tragikomiska sättet) sammanfattning av personerna som gav idiotin ett ansikte. Jag vet ofta inte vart jag ska börja när jag ska bemöta denna typ av ”argument” för det är ju ofta så mycket som är fel. Du gör det dock mycket bra!

  2. Det är alltid lika kul att se bortskämda medelklassbarn som tror att de vet något om hur vanligt folk har det. Nej, kom tillbaka den dagen ni verkligen haft ett riktigt arbete och börjat bidra med skatt till samhället, istället för att parasitera på oss som jobbat på riktigt.

    Den dagen ni har betalt mer i skatt än vad ni kostat så kanske vi börjar ta er på allvar.

  3. Himla bra skrivet! Tack! Jättebra blogg, jag är glad att jag har hittat hit!
    Apropå punkt 2: Jag har alltid undrat: tjejer får bättre betyg i grundskolan, och därför måste killar kvoteras in på vissa program på universitet. 4 år senare får killarna alla (topp)jobben. Ska vi då kvotera in tjejerna? Nej, säger man, det handlar om kompetens. Alltså, under de fyra universitetsåren har killar lyckas gå om tjejer när det kommer till kompetens. Hur ihvete lyckas de?

  4. Till Veronica /

    Hej. Jag gissar att jag knappast ingår i din målgrupp, eftersom jag är behäftad med den ärftliga genetiska sjukdomen ”Y-kromosom”. Trots det tänkte jag ge mig på att yttra mig här…

    Jag tänker INTE ifrågasätta huruvida Per och Camilla baserar sitt inlägg på faktafel. Uppenbarligen har du läst på mer än mig, och då vet jag bättre än att tjafsa. I så fall är det självklart klantigt av dem, och förtjänar viss kritik.

    Däremot verkar du bära lite väl påtagliga ideologiska skygglappar, när du utan vidare förutsätter att deras agenda är att ge män fördelar.

    I så fall handlar väl all feminism också enbart om att ge kvinnor alla fördelar – för det kan väl inte vara så att FI & Co strävar efter (bäva inför tanken) jämlikhet?

    Varför kan det inte vara så att även Per och Camilla faktiskt bara vill att genusdebatten skall bygga på JÄMLIK grund, där krafttag mot svårigheter och orättvisor för BÅDA könen ligger till grund för den politik vi som skall utformas?

    Vad ger dig rätten att döma dem? Har feminismen RÄTT och alla andra FEL – och vem delar i så fall ut domsagorätten?

    Ja – kvinnor har historiskt utsatts för fler och värre orättvisor än män; därom råder ingen tvekan. Förmodligen är det också så att det fortfarande idag finns fler missförhållanden gentemot kvinnor än mot män.

    Därmed inte sagt att det omvända inte existerar det också, och att inte dessa missförhållanden OCKSÅ förtjänar att lyftas fram.

    Genom den självgoda och nedlåtande ton du tar, kommer du bara att predika för de redan frälsta (dvs de som är övertygade om att män är ”onda”) – och skrämma bort resten. Är det verkligen vad du vill?

    Johanna /

    Tvivlar på att så många män får toppjobben direkt efter högskolan. Jag tog magisterexamen med toppbetyg, och inte fan var det någon patriarkmaffiaboss som gav MIG nycklar till gräddfilen…

    Intressant också hur ofta feministiska strömningar gärna klagar på att killar tillåts ta mer plats i skolan, men är helt nöjda med att tjejer har bättre betyg i grundskolan och är överrepresenterade på högre utbildningar (trots att faktiska prestationer är likvärdiga) .

    Är det bara för att ert kön är överlägset…?

  5. ”Alltså, under de fyra universitetsåren har killar lyckas gå om tjejer när det kommer till kompetens. Hur ihvete lyckas de?”

    Väldigt få saker är omöjligt för killar i ett samhälle där det som är manligt ständigt och jämt övervärderas.

  6. Svalin, Johanna, Sara, Helena, Johanna – Tack!

    Elisabeth: Är ingen människas åsikt värd något förrän vid 60-årsåldern? Förutsatt att den är född i Sverige och inte varit sjuk eller arbetslös under sitt liv? Och jag gissar på din ton att du utgår från att jag inte arbetat i snart 20 år redan.

    The Genderrorist: Ännu en anonym man. Tråkigt att du beskriver ditt kön som en sjukdom, det tycks vara en benägenhet (oavsett vilket kön en pratar om) hos biologister.
    Jag har aldrig påstått att det inte förekommer diskriminering av män, du får gärna återkomma om du hittar ett sånt påstående. Problemet med Camilla och Pär är att de föraktar all kunskap och forskning och det bidrar till en enorm godtycklighet vilket är oerhört farligt i politiken. Självklart är det min uppgift som politiskt engagerad att visa när makthavare och samhällsdebattörer utgår från hjärnspöken och försöker debattera bort all forskning på ett område. Jag utgår från fakta, de förnekar fakta – därför tar jag mig rätten att döma ut deras argumentation. Därför har de fel. Det är inte svårare än så.

  7. Veronica /

    Maila mig så kan du få mitt fullständiga namn, adress och telefonnummer om du vill. Man kan dock undra om det verkligen är relevant – blir min sakframställning mindre värd för att jag är anonym…?

    Det vore en sak om jag kom med hätska påhopp i skydd av anonymitet, men när jag som nu bara ifrågasätter dina argument kan man tycka att det är onödigt av dig att börja med småsint tjafs om ”ännu en anonym man”.

    Antar att du vet att det där med att bunta ihop en motdebattör med en grupp med negativa förtecken, för att på så vis misstänkliggöra och nedvärdera dennes argumentation, räknas som en härskarteknik?

    Bara undrar; brukar ju vara populärt i era led att prata om sådana…😉

    På samma vis hävdar du mig vara ”biologist” utan att du har några som helst belägg för det. Ytterligare ett tjuvknep från någon som ”utgår från fakta”.

    Där kan jag förtydliga: Nej, jag ser egentligen inte mitt kön som en sjukdom – det är aggressiva (manshatande?) feminister som brukar göra det.

    När det gäller det här med biologi så tror jag f.ö. att ja, det finns biologiska skillnader mellan könen som vi aldrig kan skola bort (och varför skulle vi?), men att även miljö och samhälle definitivt påverkar vårt beteende / våra könsroller i hög grad.

    Vidare fasthåller jag min tes att du sågar Pär och Camilla på felaktiga grunder. För det första säger du att de ”föraktar all kunskap och forskning”. Lite i överkant, eller…?

    Du säger vidare att DU utgår ifrån fakta medan de förnekar den – men det påståendet bygger ju ENBART på att du förbehåller dig rätten att definiera fakta!

    Det du säger är fakta är i någon annans ögon kanske rena spekulationer, lögner och fantasier?

    När det gäller hur vissa feministiska grupperingar väljer att definiera / tolka fakta, ser jag gärna att du läser detta inlägg (samt undersökningen det refererar till):

    http://genderrorism.blogspot.com/2009/09/manligt-och-kvinnligt-foretagande-en.html

    Med det sättet att ”utgå från fakta” är det ju inte så svårt att bevisa det man vill…

    Nu väntar jag med glädje på att du (eller någon annan här) skall ta till det gamla vanliga manschauvinist / kvinnohatare / förtryckare-kortet.

    …för det är ju så det brukar sluta. Så fort man inte per automatik köper allt i er ideologi, är man per (er) definition en bakåtsträvande neandertalare.

    Tanken att någon man kan eftersträva jämlikhet och humanism, fast bara utifrån aningen andra definitioner är era, verkar inte ha slagit någon av er.

    Jag har inget emot feminister för att de är kvinnor, eller kvinnor för att de är feminister. Det jag HAR problem med är människor (oavsett kön) som tillskriver mig brister, missgärningar och åsikter jag inte har bara för att jag tillhör det manliga könet.

    Det är för det första sexism (snacka om hemmablindhet från feministlägret!). För det andra är det onödigt att gå in för att döma mig för brister jag inte har – när jag har så många alldeles egna, verkliga som duger fint i det avseendet!🙂

    Peace.

  8. Åh, en sak till – du kanske skall se över hur du läser innantill? Så här skriver Per och Camilla:

    ”Låt oss börja med definitionen av det centrala begreppet. Jämställdhet är att alla ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter oavsett kön.

    Jämställdhet är däremot INTE att samtliga yrken och grupperingar i samhället till varje pris ska bestå till femtio procent av kvinnor och femtio procent män. Jämställdhet är inte statistik.”

    Detta föranleder följande uttalande från din sida:

    ”Pär och Camilla tycker det är dags för en ny definition för jämställdhet som inte innefattar statistik. Jämställdhet ska nämligen inte längre handla om frågor som jämställda löner.”

    Var i deras sakframställning hittar du stöd för tesen att de inte vill ha lika lön för lika arbete? Till och med ett dagisbarn kan ju lista att att de menar att jämställdhet inte ENBART skall handla om statistik – det måste finnas plats för sunt förnuft också!

    Att lägga fram det så som du gör är en uppenbar vinkling (och nu är jag snäll; termen ”lögn” ligger rätt nära till hands) i syfte att smutskasta artikelförfattarna och deras strävande efter en jämlikhet som inte utgår från en renodlat feministisk agenda.

    Shame on you.🙂

  9. …äh, vad fan – nu när jag ändå fått upp ångan kan jag väl lika gärna sätta dit dig på en punkt till. Du skriver:

    ”De vill ändra regelverken och lagarna vid vårdnadstvister. Barnets bästa ska inte längre vara grunden, utan pappas rätt till sitt barn ska vara grunden.

    Att barn far illa av samarbetssvårigheter mellan vårdnadshavare är tydligen inget problem. Den slutsatsen är kanske lätt att dra om man konsekvent vägrar att ta till sig av forskning och se andras behov än mannens.”

    Jag antar att du baserar detta på följande passus i deras artikel:

    ”De regler som idag resulterar i omfattande och långtgående diskriminering av pappor när det gäller föräldraskap och vårdnadstvister måste ändras. Bland annat gäller det regeln att gemensam vårdnad inte kan bli aktuell om föräldrarna har ”samarbetssvårigheter” – något som i praktiken visat sig starkt gynna mammorna.”

    Här lämnar du öppet mål för att sänka ditt inlägg på flera punkter:

    1. Du gillar tydligen att hävda att Pär & Camilla föraktar och frånser fakta. Den empiriska forskning som visar att män åsidosätts i vårdnadstvister, då? Är den bara ”fejk” som beställts av oss förtryckare inom patriarkatet?

    2. Du gör en jättefuling när du säger ”Barnets bästa ska inte längre vara grunden, utan pappas rätt till sitt barn ska vara grunden.” Här sätter du barnets bästa i motsatsförhållande till pappans rätt – vilket alltså ger som konsekvens att barnets bästa är MAMMANS rätt!

    Barnets bästa skall så klart fortfarande vara i fokus, det är bara det att barnets bästa rimligen inkluderar båda föräldrarna. Det är du som könsdiskriminerar när du på detta vis skapar en falsk bild av vad som egentligen sägs…

    3. Det är klart att du vill ha kvar ”samarbetssvårigheterna” – då de gynnar kvinnor som genom att göra sig omöjliga ser till att få ensam vårdnad.

    Oavsett vilka fel och brister Pär & Camilla än har, tror jag inte de är så genuint ondskefulla att de vill se barn fara illa bara för att djävlas med kvinnorna. Därför har jag – vilket rationella personer bör ha – svårt att se hur de skulle prioritera männens bästa framför barnens…

  10. Du kanske ska ta och kolla på den fakta och statistik som faktiskt finns innan du börjar med dina felaktiga påståenden.

    Alla fakta i världen pekar på att de är männen som är den diskriminerade parten.

    Hur förnekar de fakta? Det är fakta att relationsvåldet är lika stort mellan män och kvinnor, samt i homosexuella relationer. När det gäller våld mot barn så är det mamman, samt om hon har en ny partner, denne, som ligger i topp.
    Det är också män som har störst risk att bli utsatt för våld. Av de våld som kvinnor utsätts för är den största posten våld i arbetet, sedan är 20% våld ifrån andra kvinnor.
    Pappor diskrimineras grovt när det gäller vårdnadstvister. Flickor får högre betyg i skolan, detta även i ämnen där killar presterar bättre i nationella undersökningar, sedan går de fler tjejer på de högre utbildningarna.

    Det är fakta att det inte finns någon lönediskriminering. Eller tycker du att en manlig hjärnkirurg ska ha samma lön som en kvinnlig städare?

    I rättegångar som gäller våldtäkt och kvinnomisshandel är männens situation starks rättsosäkert. Här är det skyldig till bevisad motsattsen som gäller. Inte undra på att andelen av falskt anklagade ligger på 20%, vissa undersökninga visa på hela 60%. När det handlar om anmälda våldtäkter vid vårdnadstvister/skillsmässor så ligger den på 95%(!).

    Om du nu utgår från fakta, varför delar du inte med dig av den? Så vi kan göra en källkritisk granskning av den?
    Kan du inte också visa vart Pär och Camilla säger det du säger att de säger? För din version är väldigt främmande när man läst deras artikel.

  11. Jag har en fråga till dig Veronica, inte för att jag försöker vara dryg eller försöker göra en poäng, jag är bara ärligt intresserad.

    Det talas mycket om lönediskriminering och man hör ofta siffror på över 10% löneskillnad. Du som tydligen har koll på forskningen, skulle du kunna peka ut den rapport som som stödjer detta?

    Mvh. Martin

  12. The Genderrorist: Det var värst vad du blev upprörd. Jag har inte tid att bemöta dina svador, men angående vårdnadstvister så har jag länkat vidare i inlägget. Läs där istället. Du verkar ha potential att debattera, så det är synd att du har så mycket fördomar om vad feminister ”brukar” säga. Du får gärna presentera den sakframställning som du hävdar att du lägger fram. Svårt att ”sätta dit” någon med bara prat.

    Martin: Den senaste lönestudien hittar du via den här artikeln: http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2009%255c09%255c27%255c354369

  13. Veronica / Åh, du får inte missta pratgladhet för upprördhet!🙂

    Självklart har du inte tid att bemöta mina svador, för det skulle ju innebära att du faktiskt måste backa upp dina sågningar av Pär och Camilla med mer än standardiserad femi-propaganda av luftslottsmodell…

    När det gäller det här med vårdnad slår du en logisk kullerbytta av episka mått, när du konstaterar att kvinnor får och – underförstått (antar jag) – också BÖR få vårdnaden för att de varit mer föräldrar innan separationen.

    Ser du verkligen ingen orättvisa mellan könen här? Förutsätter du verkligen att män inte VILL vara föräldrar? Tror du på allvar att alla kvinnor KAN tänka sig att utan vidare släppa makten över hemmet och familjen?

    Du verkar mena att vi skall fortsätta att ha det som vi alltid haft det (så länge det gynnar kvinnor!)… Det låter ju progressivt och bra; gäller det även löneskillnader, rösträtt och andra ämnen? Borde allting varit status quo även där?

    BTW, ber om ursäkt för frasen ”sätta dit”. Det var lite olyckligt ordval, då det faktiskt inte var så allvarligt menat.

    Dock står jag fast vid att du hackar på Pär och Camilla utan vidare bra grund, särskilt i skenet av de hätska formuleringar du själv använder: ”Hatar forskning”…?

    Vidare säger du att jag har fördomar kring hur feminister ”brukar” debattera. Tyvärr har jag nog det, eftersom jag som regel bemötts av nedlåtenhet, personliga påhopp och hån när jag ifrågasatt feministiska ”sanningar”.

    Symtomatiskt för detta är också att du väljer bort att bemöta mina synpunkter (förlåt, svador) med hänvisning till att ”du inte har tid”. Detta är ett nedlåtande omyndigförklarande, som om en man uppvisat beteendet mot dig, garanterat resulterat i upprörda rop om ”härskartekniker” och förtryck…

    Jag anser mig inte vara en bättre person, människa eller debattör än dig, Veronica (and I mean it!). Dock anser jag mig redan ha lagt fram en bättre sakframställning än du i det här specifika fallet.

    Då du väljer att på ett retfullt sätt vifta bort det jag har att säga, är det följaktligen heller inte lönt för mig att upprepa mig. Du kommer sannolikt ändå inte att lyssna, då jag är en uttalat icke-feministisk man vilket på detta forum innebär att jag ses som anti-jämlikhet oavsett vad jag säger eller hur…

    Pether / Jo, 95% falska anmälning i sådana sammanhang är en skrämmande siffra, då det påvisar en otäck brist på respekt för andra människors liv.

    Å andra sidan visar de 5% SANNA anmälningarna också på en sådan brist på respekt, och ”bara” 5% ÄR fortfarande en för hög siffra (allt >0 är ju här för mycket i båda fallen…).

    Därför kanske just den biten fakta inte är så lämplig att använda som tillhygge i debatten.

    Annars håller jag med dig om en hel del, även om jag inte tror att det finns FLER nackdelar för män än för kvinnor – det är nog relativt jämnt eller typ 48-52 till kvinnornas nackdel…

  14. En sak till, Veronica:

    Apropå det här med forskningen kring löneskillnader, så skjuter du ju dig själv i foten – åtminstone om ditt mål är att bevisa att skillnaden de facto ÄR över 10%.

    Artikeln på DI som du hänvisar till säger att skillnaden som KAN utgöra diskriminering (DI:s betoning) ligger på 6,6%.

    Nu tycker jag naturligtvis att detta är illa nog, och definitivt något som behöver åtgärdas. Eftersom jag vet att flera läsare här sannolikt kommer att misstro mig när jag säger det, kan jag exemplifiera med min egen situation:

    Jag har magisterexamen (4 år på högskola) som civilekonom, med toppbetyg. Jobbar inom privat sektor.

    Min fru har treårig högskoleutbildning, också med bra betyg om än ej lika höga. Hon jobbar inom vården.

    (Snacka om stereotyp könsfördelning *s*…)

    Min grundlön är högre än hennes, men hon får ut klart mer brutto än mig efter OB-tillägg och skifttillägg.

    Min syn på detta? Skillnaden borde vara större i hennes favör. Om JAG gör fel på jobbet kan det kosta min arbetsgivare rätt stora pengar – om hon gör fel, KAN det faktiskt kosta någon livet. Det ansvaret borde betala sig bättre…

    Åter till poängen: de löneskillnader som faktiskt beror på könsmässiga orättvisor måste bort. Använd dock inte en forskning som säger A för att hävda B – det gör ingen vidare nytta för din trovärdighet… (6,6% må vara alldeles för mycket, men det är inte >10%!)

  15. Tack för länken.

    Men den säger ingenting om lönediskriminering. Det konstateras att män tjänar mer än kvinnor, och att det KAN bero på diskriminering. Men det vet man inte utifrån denna artikel.

    Vet du vilka som lämnar underlag till denna statsbudgetens jämställdhetsbilaga, kan det vara Medlingsinstitutet?

    Jag skulle vilja ha tag i rapporten där det konstateras att lönediskrimineringen är så stor som det ofta framställs.

  16. Jag har inte læst Pær & Camillas text. Men jag kommer væl ihåg att många flickor i skolan var mycker duktiga. I teorin. De satt ofta och læste i bøckerna infør prov och førhør, medan jag och andra spelade fotboll och umgicks socialt (”nætverka” som det heter med modern svenska). Detta fenomen fortsatte till viss del på Handels i Gøteborg, men till mindre grad; fler kvinnor tog då plats och var med och festade (”nætverkade”). Det ær de festande kvinnorna som nu syns på topp-positioner, inte de med topp-betyg.

    Till syvenes och sist så ær inte kunskap en merit før høgre løn, det ær en førutsættning. Det ær ditt nætverk och dina kontakter som ær meriten. Och dær tror jag att mænnen, generellt sett, ligger føre.

  17. Anna-Karin: Det är ingen som ifrågasätter lönegapet, där finns det hårda siffror att gå på. Lönegapet existerar.

    Det som däremot är värt att diskutera är ifall detta lönegap beror på diskriminering av något slag eller om det har andra förklaringar.

  18. The Genderrorist: Min tidsbrist beror på att jag har ett arbete och att min mamma nyligen dött och att det är en hel del att ta hand kring ett dödsbo – att du hävdar att denna tidsbrist är ”härskarteknik” är faktiskt inte värt att bemöta, du får fortsätta leva i din värld. Dina svador är så pass omfattande och du återupprepat ord i munnen på mig som jag aldrig har uttryckt och som du kräver att jag ska bemöta. Jag tänker därför gå tillbaka till några kärnpunkter och inte sväva iväg om allehanda statistik i andra frågor i denna tråd. Men att du kräver att jag ska ägna min tid till dig och alla dina funderingar kan du helt enkelt glömma om jag ska uttrycka mig rakt på sak. Du har ju en egen blogg där du fortsätter på egen hand och lägger ord i munnen på mig, det borde räcka gott och väl för dina svadbehov.

    Jag har sagt det otaliga gånger, bla i inlägget jag redan länkat till: Jag tycker att det är ett problem att män inte är lika mycket närvarande föräldrar som kvinnor är och förlorar kontakten med sina barn. Därför är en av mina prioriterade politiska frågor delad föräldraförsäkring. Det skulle lösa problemet med att pappor oftare förlorar vårdnaden vid tvister. Är tacksam om du kan läsa det jag skriver och inte göra egna antifeministiska förvrängningar av mitt syfte med varför jag anser att det är viktigt med delad föräldraförsäkring. Det är du (inte jag) som hävdar att jag inte ser att män är förfördelade på föräldraområdet. Men utgångspunkten i just vårdnadstvister måste vara barnet – inte föräldrarna (oavsett kön). Föräldrar oavsett kön ska ha samma förutsättningar att vara närvarande föräldrar, så är det inte idag. Det är där det stora problemet ligger.

    Jag har aldrig sett Pär och Camilla hänvisa till forskning. I de otaliga repliker som Pär har fått har forskning lyfts fram som visar att han angriper fel frågor – tex i frågan om vårdnadstvister enligt ovan. Han förmår inte ta till sig forskningen.

    En sista kommentar om löneskillnader som inte tillhör denna tråd och därför blir detta det sista: Jag har inte försökt att bevisa någon viss statistik, jag vad bussig att vara Martins sekreterare och leta fram den senaste statistiken. Läs det jag skriver och inte dina egna tolkningar mellan raderna. Görs det fler försök att lägga ord i munnen på mig så struntar jag helt enkelt i att publicera dem framöver.

    Martin: Det finns olika begrepp för löneskillnader. Osakliga löneskillnader brukar likställas med direkt lönediskriminering, alltså att det ena könet får mindre betalt än det andra, trots att de utför arbete som är likvärdigt. Jag har inte tid för en debatt om dessa begreppsdefinitioner i dagsläget.

  19. Min kommentar gällde din punkt 1. ”Pär och Camilla tycker det är dags för en ny definition för jämställdhet som inte innefattar statistik. Jämställdhet ska nämligen inte längre handla om frågor som jämställda löner.”

    Enligt mina efterforskningar är det just brist på statistik som får mig att reagera på den påstådda lönediskrimineringen.

    Du hävdar att du till skillnad från Per och Camilla har koll på fakta och forskning, därav att jag bad dig ge en källhänvisning till dessa rapporter, för jag hittar dem inte. Det var inte menat att du skulle vara min sekreterare om du nu uppfattade det så.

    Jag har nu själv läst delar av statsbudgetens jämställdhetsbilaga och funnit att de baserar de mesta av sina siffror på rapporten från Medlingsinstitutet.

    http://www.mi.se/pdfs/pdfs_2009/MI_arsrapp_jan2009_ori_skm.pdf

    Citat ur rapporten, sida 133:

    ”Den officiella lönestatistiken kan inte ge svar på frågan om det förekommer lönediskriminering i jämställdhetslagens mening.”

    MI kommer också fram till att den oförklarliga löneskillnaden är 5%, men de har ju inte heller tillgång till många väsentliga variabler, vilket de själva påpekar. Läs kapitel 7 (sida 133).

    Det var från denna bakgrund som jag ville att du skulle ge mig en källa för dina påståenden. Du som har koll på fakta.

    (denna kommentar kommer du nog inte släppa igenom, men nu vet i varje fall DU hur det ligger till.)

  20. Veronica / Se där ja… Tack för att du återfört mina kommentarer, det uppskattas.

    Om din tidsbrist beror på dödsfall i familjen har du mitt ärliga beklagande och mina kondoleanser. Verkligen.

    Därmed inte sagt att du behöver använda ordet ”svador” för det, eller hur? Dessutom kunde du gott ha publicerat mina kommentarer, och kort konstaterat att du inte hinner bemöta dem (av känd orsak) – istället för att bara censurera dem!

    Sedan har jag heller inte lagt ord i din mun, utan bara återgett saker du uttryckligen tagit upp.

    När det gäller det här med fakta rörande vårdnadstvister går det alltid att vända och vrida på det. Jag ifrågasätter inte AB:s artikel som sådan, men det var underhållande att du i ditt länkade inlägg helt bortsåg from möjligheten att förhållandet artikeln bygger på härrör från en strukturell orättvisa mot män.

    Där skall du dock ha cred för att du nyanserar upp din position i frågan något genom ditt svar här ovan. Bra så.

    Och så apropå att Pär inte hänvisar till forskning här. Kanske är det så; har inte läst ALLT han skrivit. Gör han inte det är det illa. Här vill jag dock påvisa att detta är ett exempel på att kasta sten i glashus:

    FI hävdar att det faktum att det i dagsläget förekommer fler män än kvinnor i styrelserummet I SIG är en garant för diskriminering av kvinnor vid tillsättningar. Det förutsätts att eftersom det finns fler män i den sfären, kommer de även fortsatt att tillsätta fler män på chefsposter.

    (Notera att jag vare sig stödjer eller förkastar tesen; jag bara konstaterar att det är så feminismen brukar lägga fram det. F.ö. anser jag att det gott kunde förekomma fler kvinnor på maktpositioner, då mixen av kvinnlig helhetssyn och manligt detaljfokus utgör en bra mix.)

    Nu vänder vi fokus mot det här med vårdnadstvister, socialtjänster och familjerätter. Där är en överlägsen majoritet av beslutsfattarna kvinnor. Enligt FI:s logik kring hur könen hjälper ”de sina”, bör väl detta rimligen innebära att män förfördelas i sådana instanser…?

    Du/ni borde alltså inte kritisera Pär alltför hätskt för att han använder samma typ av resonemang som ni själva gör!

  21. Martin: Det finns flera olika definitioner av ojämställda löner och jag avser som redan sagt inte att gå närmare in på en sådan diskussion i detta inlägg.

    The Genderrorist: Jag läser och godkänner alla kommentarer som tillför något till diskussionen – om jag har tid att bemöta dem. Anonyma som dina publiceras i undantagsfall. En del kommentatorer är ”grönlistade” sedan tidigare och publiceras utan mitt godkännande och därför kommer de upp direkt.

    När det gäller kvinnodominansen, inom tex socialtjänsten, så anser Fi helt riktigt att den bör bli mer jämställd. Har du fått uppfattningen om något annat så är det inte från oss. Det är dock skillnad på att utredare/beslutsfattare är av ett visst kön och att se vad som avgör vem som får vårdnad i tvister. Fi är inte så dogmatiskt inställda till det bilologiska könet (som du tycks vara) att det enbart handlar om könen på de som arbetar i instanserna. Det handlar mer om synen på vem som är en bra förälder (finns många studier som beskriver såväl nackdelar som fördelar för båda könen) och att pappor är frånvarande. Grundlösningen med delad föräldraförsäkring ställer sällan antifeminister sig bakom, tyvärr. Gör du?

    Det är f.k. tingsrätter som beslutar i vårdnadstvister.

    Med dina svador avser jag dina enorma textmängder. Hört talas om uttrycket att ”män tar plats”?😉

  22. Veronica / Bra svar; tack!

    Nej, jag ser mig inte som ”dogmatisk” angående hur könet påverkar beslutsfattande (åt något håll).

    Tyvärr HAR jag stött på rätt många feminister (enligt deras egen definition) som hävdar att manlig majoritet i styrelser leder till diskriminering av kvinnor, men att kvinnlig majoritet i beslutsinstanser som rör familjen väl borde vara självklart, och att det inte utgör ett problem. Därav min skepsis.

    (Tack förresten för rättelsen där med tingsrätten som beslutsorgan. OBS – ingen ironi här; jag menar det…)

    När det gäller det här med delad föräldraförsäkring är det jättesvårt, och jag är nog inte helt klar över var jag står.

    Spontant skulle jag nog vilja att så mycket som möjligt av sådana beslut lämnas åt den individuella friheten, då jag tror att de flesta familjer klarar att fatta sådana beslut själva, efter nödvändig eftertanke kring hur de vill ha det och varför.

    Samtidigt skulle jag – av flera anledningar – absolut vilja att fler män var hemma mer med sina barn (där har jag också försökt leva som jag lär, btw).

    Jag godtar definitionen av ”svador”. Det är onekligen aldrig någon som anklagat mig för att prata eller skriva för lite / för kort…🙂

    Skönt att se att vi lyft nivån på diskussionen oss emellan, eller hur? Känns bra.

  23. Bra skrivet och jag håller med!

    Ledsen att höra om din mamma :,( *massor med pepp*! och ork! Så du får energi.

    Och kommentarerna från antifeminister känns som det vanliga.😦

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s