Skilsmässa som feministiskt statement

Debatten om skilsmässans vara eller icke-vara blommar fortfarande för fullt. Gudrun Schyman skriver på Newsmill (och DN) idag att det inte är ett uttryck för feministisk propaganda, och visst inte propaganda kanske. Men jag tycker definitivt det kan vara ett uttryck för en feministisk handling.

Hur många medelålders kvinnor vaknar inte upp efter hemmafru-åren och inser att de missade både karriär, pension och respekt från samhället? Hur många av dessa tar inte sitt liv i egna händer och skiljer sig från mannen som rynkar bekymrat på ögonbrynen när hon börjar leva sitt eget liv och ställa krav på sin man?

Jag möter massor. Och många har förresten inte nått medelåldern ännu, utan söker den fria lyckan betydligt tidigare än så. Självrespekt kan en kalla det. Eller feminism. Det är männen som det är mer synd om ofta i dessa lägen. Många män har ingen nära vän att processa en skilsmässa ordentligt med, utan har ett inlärt grabbig umgänge.

Apropå artikelns rubrik Skugge blandar ihop kärlek och konsumtion så frågar Schyman:

Menar Skugge att de kvinnor som inte är ekonomiskt självständiga ska sitta kvar i taskiga relationer tills de har fått ett jobb, har fått heltid och tills dess att arbetet för jämställdhet har resulterat i att vi har rättvisa löner? Dom hinner dö innan dess!

Och sorgligt nog så har Schyman alldeles tokrätt, kvinnor lever i misshandel, förtryck och dör ibland faktiskt för att de inte har möjlighet och resurser att skilja sig. Dessa kvinnor har jag mött på tok för många av. Vänner som efter många år lever kvar för att de inte kan få en bostad för att de inte har en fast heltidsanställning. Det är långt kvar till jämställdhet.

Skicka Schyman till Bryssel!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

4 thoughts on “Skilsmässa som feministiskt statement

  1. Ping: Skilsmässoförbud nära Dig « FiaVG

  2. Det lömska med maktordningar är inte att de är så tydliga, utan så otydliga. De smyger sig in i vardagen och blir den, blir den levda verkligheten.

    Man kan fråga sig om det är möjligt att leva i ett traditionellt parförhållande – där mannen tjänar mer och kvinnan gör merparten av hushållsarbete och barnomsorg – så att säga helt frivilligt, samtidigt som man kallar sig feminist. Och det är väl tänkbart, men var går gränserna för valfriheten? Ju längre den ”frivilliga” arbetsfördelningen pågår, desto mer minskar frivilligheten. Har man försummat sin egen karriär och ekonomiska framtid tillräckligt länge så vaknar man en dag och finner att framtiden blev dåtid, att ens värde på arbetsmarknaden är lika med noll och att pensionen blir futtig.

    Så jag tror att man måste hålla ögonen på såväl maktstrukturer, alltså ha ett strukturalistiskt synsätt på över- och underordning, samtidigt som man medvetandegör sig om alla de sociala sammanhang, samtal och berättelser där man blir positionerad och positioneras. I de senare finns det alltid utrymme för agens och motstånd, i de förra krävs gemensam kamp, till exempel för delad föräldraförsäkring.

  3. Ping: Läs Grov Initiativs remix av antifeminsten Pär Ströms bok « Roya - Intersektionalen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s