Den svenska hedern

”Hedersrelaterat våld” kom äntligen upp i en ny dager i förra veckans SVTs Uppdrag granskning om våldtäkterna i Bjästa. Feministiskt initiativ får ofta höra att vi inte kämpar för tjejer och kvinnor i så kallade hederskulturer. Det mot bakgrund av att vi är kritiska till hur begreppet heder används för förlägga våld mot kvinnor till något som handlar om en annan grupp och inte oss alla. Att  invandrade stigmatiseras som en våldsbenägen grupp och att svenskar konstrueras som jämställda. Det bidrar till ett ökat ”vi” och ”dom” och därför till ökad rasism. Schyman skriver mer om detta i Det finns inget vi och dom.

Att vi är kritiska till hur begreppet heder ensidigt används betyder inte på något sätt att vi inte ser att det finns olika former av våld mot kvinnor (och män). Det finns en mängd olika uttryckssätt och vi jobbar mot olika former av våld på bred front. Det är det som var grunden till Gudrun Schymans talibantal (som ofta felciteras och misstolkas):

Kravet på förändringar och förbättringar finns alltså på många områden. Men just nu tänker jag uppehålla mig en stund vid det krav på förändring som växer ur det mest universella förtrycket av dem alla. Det förtryck som går djupare in i kropp och identitet än något annat; det som är äldre än klassamhället och som bestått över klassamhällenas konvulsioner, det förtryck som format och präglat varje klassamhälle och anpassat det till sina villkor: kvinnoförtrycket.

Det tar sig många uttryck. Diskrimineringen och kränkningarna ser olika ut beroende på var vi befinner oss. Men det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.

Hur är det här kopplat till väldtäkterna i Bjästa? En 14-årigflicka anmäler att hon blivit våldtagen av en good-looking kille och blir utsatt för en sanslös smutskastningskampanj. Killens familj kämpar med näbbar och klor för att rentvå honom och smutskasta flickan. Trots att han fälls för två våldtäkter i domstol. Familjens heder ska räddas.

Vi får akta oss för att gå in i en hata-Bjästa-kampanj. Långt ifrån alla stödde killen i fråga, en del vågade stå emot och så är det också i det som idag brukar kallas för ”hederskulturer” också. Många av dem jag träffat har haft stöd av familjemedlemmar och vänner, och vi måste arbeta tillsammans med dem. I de miljonsatsningar som pågår nu för att upplysa Sverige om ”de andra” och tillsätta handlingsplaner mot hedersrelaterat våld, försvinner ofta flickornas och kvinnornas specifika situationer och förutsättningar. Staten tillsätter än så länge inte några pengar på att kritiskt utvärdera dessa insatser, men de få som ändå gjort det, visar bland annat på att en del skolor efter dessa offentligt styrda insatserna nu avskärmar sig mer från barnens föräldrar och att det förekommer att alla invandrartjejer klumpas ihop och sätts i gemensamma grupper för att diskutera hedersproblematik. För det är ”invandrarna” som anses ha problem. Inte ”svenskarna”. Våld mot flickor och kvinnor är liksom inget problem i den svenska kulturen? Är de två grupperna ”invandrare” och ”svenskar” verkligen en rimlig uppdelning?

Samma ihopklumpande tendenser kan vi se hos många som debatterar hedersvåld och som menar att bortgifte, hedersmord, och könsstympning som en del av samma kultur medan övrigt sexualiserat våld mot kvinnor tillhör en mer jämställd kultur. Det skapas en kategori för hedersrelaterat våld, med olika uttryck som inte nödvändigtvis tillhör samma traditioner, medan det skapas en västerländsk kategori för partnervåld. Det är en förenkling av komplicerade strukturer som jag vägrar ansluta mig till. Det grundar sig i samma struktur, att kvinnors sexualitet ska kontrolleras, men det tar sig i en mängd olika uttryck och alla har sin specifika situation – vi måste höja kompetensen för att lyssna på dessa. Förenklingar riskerar att skapa nya problem.

Bjästa-händelsen är inte unik. Katarina Wennstam har i Flickan och skulden på ett förskräckande tydligt sätt visat på hur tjejer utsätts för våldtäkter och upprepade övergrepp i rättssalar och av allmänheten. Det ständiga smutskastandet av tjejer som drabbas för sexuella övegrepp pågår hela tiden, det är en del av vår västerländska kultur. Det finns otaliga exempel. Läs tex när Feministiskt initiativs riksdagskandidat Roya Hakimnia beskriver i ETC hur läkarstuderande skuldbelägger en tjej som blivit gruppvåldtagen. Vår framtida generation läkare. Så långt har vi kommit.

Kvinnor och en del män har i många år kämpat mot mäns våld mot kvinnor, en bit på vägen har vi kommit men väldigt mycket återstår och det visar Uppdrag granskning genom sitt exempel. Men som Maja Ljung skriver angående Bjästa i Helsingborgs Dagblad:

Det finns sedan förra valrörelsen ett svenskt parti, ett enda, som har lika behandling av tjejer och killar fethögst upp sin agenda – nämligen Fi, Feministiskt initiativ. Det är så att säga inskrivet i partiets namn.

Men det partiet ägnade flera svenska medier en hel del kraft åt att förnedra och förringa sist det begav sig. Återstår att se vilken behandling partiet nu ska få.

Vi har det samhälle vi förtjänar. Vi rör oss i de värderingar vi är med och göder. Vi har de politiker vi röstat fram.

Det går att göra skillnad, om vi vill. Om vi är beredda att släppa in andra valfrågor bland de på förhand bestämda ”jobben och skatterna”. Schyman skriver på SVT Debatt om att Offren får ofta stå med skammen.

Läs andra bloggare om , , , , , , , , , , , ,

Folkpartiet skickar abortmotståndare till EU

Gudrun Schyman går till attack mot Folkpartiet idag som vill skicka abortmotståndaren Roland Utbult till Europaparlamentet. Var inte Folkpartiet ett av de där partierna som hävdade att de var feminister… typ nyss?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Kristdemokrater, patriarker och våld

När Feministiskt initiativs andre EU-kandidat höll torgmöte i Uppsala för några dagar sedan så kom en Kristdemokrat fram och var extremt aggressiv och ropade att han skulle sätta en kula i huvudet på henne. Han ropade också saker som att ”Gudrun Schyman är en jävla hora och säkert kommer ut som homosexuell också”. Han hotade även ett par andra medlemmar i Fi och försökte slå en av dem som hoppade undan. Då slog han mot nästa, Elin Forssell, som for i marken. En förbipasserande försökte gripa in men blev också han misshandlad varpå ytterligare en kille gick in och höll fast honom. Sedan kom väktare och höll fast honom tills polisen slutligen kom.

Kristdemokraten är förståss anmäld för hot, misshandel och för att han förhindrat ett annat parti att ha torgmöte.

Trots detta har han sedan dess valkampanjat för fullt vid Kristdemokraternas valstuga, delat ut deras flyers i kd-jacka och namnskylt. Mannen har tydligen så stort förtroende från sitt parti så att han också företrädde partiet när Ella Bohlin hade torgmöte där.

Den här mannen har haft en rad uppdrag för Kristdemokraterna i många år och partiet har nu nominerad för ytterligare en post till hösten.

Jonas Segerström är politisk sekreterare för KD i Uppsala landsting, ordinarie ledamot i landstingsfullmäktige, ledamot i lanstingsstyrelsen och ordförande i kulturnämnden. Han raljerar på ”Segerströms patriakala blogg”

Idag gör TV 4 en historia av att en ”KD-politiker” är polisanmäld för att ha misshandlat företrädare för feministiskt initiativ. Mäns våld mot kvinnor – ni vet…

Och Segerström fortsätter på bloggen att jämföra dödshoten och misshandeln med allmänna nedrivningar av affischer (som alla partier råkar ut för).

Att Kristdemokraterna bedriver en kvinnofientlig och homofob politik är knappast något nytt. Men när Kristdemokrater som anser sig vara psykiskt friska raljerar över demokratins grundläggande principer och friheter, så undrar man ju hur friska dom egentligen är i det där partiet rent generellt. Att herr Segerström som stolt patriark valts som en av de främre företrädarna för Kristdemokraterna är talande för de ”kristna värderingarna”.

Läs Gudruns blogg
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,