Feministiskt initiativ och framtiden

Det händer mycket i Feministiskt initiativ. Som de flesta redan läst så har Gudrun Schyman aviserat att hon inte ställer upp för omval till talesperson, men gärna sitter kvar i styrelsen. Detta för att det är ett bra läge just nu att låta andra ta över rodret som talespersoner, men också för att hon ska kunna lägga tid på arbetet i Simrishamns kommunfullmäktige och få tid att göra det bra.

Som valanalysen pekade på så har medlemsantalet växt starkt, med 40 %, sedan eldningen av hundratusen för rättvisa löner i Almedalen. Vi är faktiskt stabilare än någonsin. Men utifrån sett så kan jag förstå farhågorna om vad som kommer att hända med Feministiskt initiativ när Schyman inte längre är talesperson, eftersom medierna lyfter fram just henne. Jag och Sina Svensson skrev om detta i Second Opinion för en vecka sedan: Hundratals aktiva feminister är fler än en Gudrun Schyman, läs! Den som hoppas på att Schyman försvinner från debatten, kommer att bli besviken.

Internationella kvinnodagen blev en sprudlande dag. Feministiskt initiativ slog på stort med stort seminiarium på Kulturhuset i Sockholm med fackförbundens ordföranden om lönegapet mellan kvinnor och män. Det blev en riktigt spänstig direktsänd debatt i SVT2 som går att se i efterhand på SVT Play. Även debatten mellan Veronica Palm (S), Tobias Tobé (M) och Gudrun Schyman (F!) visade tydligt på de politiska motsättningarna i den här frågan. Går också att se här.

Stina Sundberg i Prideparaden 2010. Foto: Sissela Nordling Blanco

Feministiskt initiativ har också förlorat vår kära talesperson Stina Sundberg som gick bort i sviterna av cancer. Jag förlorade en trygg fin vän och organisationen och feminismen har förlorat en stabil och ödmjuk frontfigur. Begravningen i Göteborg i fredags blev otroligt fin, fylld med värme, styrka, minnen och humor. HBTQ-prästen Lars Gårdfeldt gjorde dagen oförglömlig med tal som innehöll bland annat:

”Stina var en lesbisk front, en HBT-aktivist, en kvinnofolkhögskola och ett Feministiskt initiativ. Och allt det har Gud släppt in innanför portarna. Det blir nog spännande diskussioner där nu.”

På minnesstunden premiärvisades minneslåten We are the world till Stina, så otroligt fin. Och kraftfull! This is for you Stina – We keep on fighting!

Om ett par veckor är det kongress där nya talespersoner väljs. Det blir en spännande kongress och många nya krafter tar vid, och gamla grundare kommer tillbaka. För mig blir det lite extra känslosamt den här gången. Jag ställer inte upp för omval till styrelsen på grund av att jag måste fokusera på mitt avhandlingsarbete. Efter fyra långa år i styrelsen, och innan dess år som lokal aktivist, kommer det att kännas tomt. Som att tvingas att göra slut med sitt livs stora kärlek. Men jag kommer tillbaka i framtiden – betrakta det som en paus i förhållandet!

Kommer 15 % våga rösta på Feministiskt initiativ?

En ny opinionsundersökning visar att nära hälften av befolkningen tycker att det vore bra om Feministiskt initiativ finns i riksdagen, och 15 procent kan tänka sig att rösta på Feministiskt initiativ. Att det är många som kommer att rösta på Feministiskt initiativ märks redan, och väldigt många diskuterar fram och tillbaka om de ”ska våga”.

Det pratas mycket om ”bortkastade röster”. Ska vi betrakta en röst för kvinnors och diskriminerade gruppers rättigheter som bortkastad? Det är dags att gå vidare från det resonemanget. I en demokrati finns inga bortkastade röster – alla röster är lika mycket värda, precis som alla människor är lika mycket värda. Det finns inte några bortkastade människor. Med din röst berättar du vilken vision och vilken politik som är den som du vill ha. Med din röst berättar du vilket samhälle du vill se.

Det som styr mycket av debatten just nu är pratet om att ”taktikrösta”. Jag hoppas att vi har större visioner med politiken än så, att vi inte nedvärderar oss själva till att vara brickor i ett maktpolitiskt spel. Argumentet om taktikröstning används främst av de rödgröna för att de faktiskt vet att Feministiskt initiativ är ett reellt alternativ för många, de är rädda att förlora makt och inflytande. Rädsla föder fientlighet (därav begreppet ”främlingsrädsla”).

Jag kommer aldrig att förminska mig själv att bli en del av ett taktikspelande. Jag engagerar mig politiskt och i Feministiskt initiativ för att jag vill ha stora förändringar, paradigmskiften. Jag är uppriktigt less på att små minimala plånboksfrågor styr den politiska debatten, samtidigt som riksdagspartierna är knäpptysta om att kvinnor förlorar 100 000 kr per minut, dygnet runt. 70 miljarder kronor som går kvinnor förbi varje år, vilket leder till låg a-kassa, föräldraförsäkring, sjukpenning och slutligen i en pension som inte går att leva på. Angrip problemen i grunden.

Jag vill kunna berätta för nästa generation hur illa det var på våran tid, att det vilade ett patriarkalt mörker över Sverige, att feminismen ständigt motarbetades av de dominerande partierna – men att vi inte gav upp. Att vi envist trodde på att något annat, att något nytt var möjligt och att vi var många som bestämde oss för att gå samman och genomföra vår vision om framtiden. Och att vi faktiskt lyckades lyfta upp ett antidiskrimineringsperspektiv rakt in i riksdagen som kom att påverka de övriga partierna, precis så som Miljöpartiet drev fram ökad kunskap om miljö- och klimatfrågor in i riksdagen. Att vi blev den kunskapsbank som behövdes för så att det blev konkreta förändringar i praktiken och inte bara tomma ord och verkningslösa ”jämställdhetsplaner” som låg undanstoppade i skrivbordslådorna. Tycker du ändå att det där med taktik känns viktigt kanske du skulle läsa Dags för de rödgröna att börja taktikrösta på Fi? för att få lite perspektiv.

För att förändra så krävs det mod. Det som vi verkligen ångrar i livet är när vi inte var modiga och vågade ta steget. Jag säger som Svalin: ”Jag har inte råd med en värld utan feministisk förändring”. Och jag tror att Sverige är redo för att ett Feministiskt initiativ tar plats och driver utvecklingen vidare. Det är så väldigt många människor jag möter som är helt på det klara med att de vill rösta på Feministiskt initiativ ”egentligen” och  funderar allt mer intensivt allt närmare valet vi kommer om de ska våga. Men det är faktiskt inte svårare än att vi tar och bestämmer oss för att rösta feministiskt. Nu.

Kvinnors och diskriminerade gruppers rättigheter har alltid ställts i väntrummet till förmån för ‘viktigare frågor’ i politiken. Det kommer alltid att låta likadant, det gör det i varje valrörelse och har gjort genomgående i historien, som Gudrun Schyman och Birger Östberg skriver i Var tredje väljare kan tänka sig att rösta feministiskt på DN Debatt idag.

Du väljer själv om du också ska våga vara feminist den 19 september. Vad du än väljer – se till att du inte ångrar dig dagen efter för att du lät någon annans rädsla styra dig.

Läs andra bloggare om , , , , , , , , , , , , , , ,

Feministiskt initiativs valkampanjmaterial är här!

Igår hade Feministiskt initiativ valupptakt på Rival i Stockholm med fantastiska liveframträdanden av bland andra Helena Sandström, Gudrun Schyman, Mian Lodalen, High on Heels, Femtastic i stora salongen och ett grymt ungt jazzband i foajén. Mian Lodalen sjöng en låttext skriven av henne, Maria Sveland och Katarina Wennstam. Fantastiskt sprakande eftermiddag och kväll! Grymma Benny Andersson lånade ut lokalerna på Rival.

Vi släppte de första delarna av Feministiskt initiativs kampanjmaterial. Nour El-Refai har gjort sex filmer på temat Nour hemma hos Gudrun som kommer släppas ungefär var femte dag fram till valet. Här är den första:

Jag kan knappt vänta fyra dagar på nästa film, älskar Nour och Schyman!

Kolla in Feministiskt initiativs valaffischer med mera. Lite smakprov:

 

Vad tycker du?