Jämställt föräldraskap en omöjlighet så länge pappor inte inkluderas

Jag har ett par lediga sommardagar i Stockholm och besöker min bror med sambo som precis fått ett barn. Idag berättade de om det bemötande som de får på barnavårdscentralen, där min bror blir helt förbisedd som förälder. Även om han är den som inför barnmorskan byter blöjor, pysslar om den nya bebisen så vänder sig barnsköterskan konstant till barnets mamma, och pratar över min brors huvud till mamman, när hon berättar tips om hur de kan göra kring olika saker med barnet. Han blir helt osynlig i rummet och negligeras. De är båda väldigt irriterade på bemötandet, precis som så många andra föräldrar som råkar ut för samma sak. Men varför pågår detta årtioende efter årtionde, varför händer det så lite? Även yngre nyutexade barnmorskor går in i samma mönster och nedvärderar aktiva pappor i sitt föräldraskap och utgår från att mamman är den som ska lära sig, kunna ta hand om barnet och vara hemma med barnet.

Det här är inte bara en bemötandefråga, det formar i värsta fall föräldrarnas bild av sig själva –  omvilken roll som de ska ha i familjen och det spiller över på hur omgivningen betraktar dem som föräldrar och hur samhället och arbetsmarknaden behandlar föräldrar av olika kön.

Att mammor fortfarande är de som är mest hemma med barnen är en seglivad statistisk sanning som behöver brytas genom verkningsfulla politiska reformer. Vi behöver ett paradigmskifte. Idag skriver Schyman i Aftonbladet debatt om att inte minst pappor behöver individuell föräldraförsäkring för att bryta den diskriminering som sker av pappor som fullvärdiga föräldrar:

Föräldraskapet är centralt i många människors liv, oavsett om vi är män eller kvinnor. När kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden möter många män motsvarande diskriminering i föräldralivet. Det är två sidor av samma patriarkala mynt. Hur många män har inte stött på problem vid separationer och vårdnadstvister, när fördomsfulla tjänstemän och beslutsfattare sömngångaraktigt hävdar att mamman alltid är bäst för barnet? Hur många pappor har inte mött fördomar inom förskolan? Hur många män har inte fått frågan från arbetsgivaren om de ska ”passa” barnen när de är med sina barn?

Om män vore respekterade som likvärdiga föräldrar redan från början så skulle mycket av denna diskriminering åtgärdas. Att pappor tex fråntas vårdnaden om barn, beror på att barnet inte bör brytas upp från den förälder som barnet har närmast relation till, och så som samhället fungerar så blir det oftast mamman. Vi måste forma ett samhälle där alla föräldrar oavsett kön har samma förutsättningar. Individuell föräldraförsäkring är en väldigt viktig reform och genusutbildning av barnmorskor och annan vård- och omsorgspersonal är oerhört prioriterat. Den dagen som pappa-rättsrörelsen vaknar till liv och hakar på den feministiska rörelsen i dessa krav, istället för att motverka det som kan göra skillnad, så kanske vi skulle komma lite längre. Det är tragiskt att debattörer som Per Ström, Michael Alonzo och andra mansdebattörer inte förmår att se att vi inte kommer någonstans förrän män faktiskt blir just aktiva likvärdiga föräldrar. Jämställt föräldraskap handlar om att båda får vara närvarande och ta den vardagliga omsorgen om barnet, och det måste vara det som våra skattemedel ska subventionera – inte en gammal moderskapsdiskurs som särbehandlar och utestänger papporna från föräldraskapet.

Läs andra bloggare om , , , , , , , , , , , ,

Väljarna vill ha rättvisa löner

Väljarna vill ha rättvisa löner! Webbomröstningen om vilka valfrågor Feministiskt initiativ ska driva hårdast i valrörelsen är avslutad och de tre vinnande frågorna blev Jämställda löner, Arbetstidsförkortning och att Ett nej ska vara ett nej.

Efter att löneskillnaderna mellan män och kvinnor stått stilla i över trettio år har de ökat senaste åren, vilket är pinsamt för Sverige som Gudrun Schyman skriver i pressmeddelandet idag. Tron på att arbetsmarknadens parter ska lösa de orättvisa lönerna själva är det allt färre som tror på. Till och med fackförbunden börjar ropa efter andra lösningar, men bland partierna är Feministiskt initiativ det enda som ger en lösning. Vi vill inrätta en jämställdhetsfond som finansieras av arbetsgivarna och staten tillsammans för att omfördela pengar till de underbetalda kvinnodominerade sektionerna. Det skulle innebära ett paradigmskifte för den svenska lönebildningen – ett välkommet paradigmskifte! Kvinnor är värda skäliga löner.

Feministiskt initiativ kommer att ha med alla frågor i valrörelsen, även om de tre prioriterade frågorna kommer att synas mest. De fjorton frågor som valkonferensen röstade fram hamnade i följande ordning:

  • Jämställda löner
  • Arbetstidsförkortning
  • Ett nej är ett nej – brist på samtycke är grund för våldtäkt
  • Human asylpolitik
  • Grön omställning
  • Individualiserad föräldraförsäkring
  • Global rättvisa
  • Ett modernt föräldrabegrepp
  • En samlad social försäkring
  • Ett arbetsliv fritt från diskriminering
  • Säkerhetspolitik för människor – inte stater
  • Gör barns rättigheter till lag
  • Jämställt företagande i ett jämställt näringsliv
  • Aktivera pensionspengarna till klimatomställning

Läs hela Feministiskt initiativs valplattform här, där står mer om varje fråga.

Läs andra bloggare om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag är i alla fall ingen Anka

Förra inlägget kom ur den blossande debatten om Anna Ankas rop efter fler lyxfruar i Sverige. Länkade aldrig till den artikeln där, men läs gärna Anna Ankas ”bidrag” till jämställdhetsdebatten också. 

Samuel Kvist, talesperson Fi Stockholm och Gudrun Schyman sätter idag fingret på vad den här debatten egentligen borde snöa in på för oss som kanske inte i första hand bekymrar oss över hur vi ska få tid att gå på manikyr istället för att arbeta, utan på hur tiden ska räcka till för familjelivet: Arbetstidsfrågan. Feministiskt initiativ lär bli det enda partiet i valrörelsen 2010 som lyfter tidsfrågan. Läs artikeln på Aftonbladet Debatt.

Jag är i alla fall ingen lyx-Anka. Är du?

Läs andra bloggare om , , , , , , , , , , ,