Jag läste en debattartikel i DN för några dagar sedan som gnager i hjärnan, så jag måste helt enkelt kommentera den. Regeringen har beställt en rapport med syftet att undersöka om invandring lönar sig, dvs en rapport som ska argumentera för om ”dom” (”invandrarna”) borde få vara här bland ”oss” (”infödda”) i Sverige eller inte. Ur ekonomisk argumentation så anser regeringen nämligen att ”dom” måste bidra minst lika mycket som ”vi” (”vanliga” människor alá Hägglund?) gör rent ekonomiskt till det svenska fosterlandet för att ha ett existensberättigande?

Professor Jan Ekberg, nationalekonom vid Växjö Universitet fick denna delikata uppgift eftersom det ligger inom hans forskningsområde. Det är BNP-modellen som gäller - dvs den modell som utesluter ideellt arbete, som (särskilt immigrerade) kvinnors omsorg om barn och äldre, som samhället bärs upp av och som inte syns i några ekonomiska tabeller eftersom det i väldigt hög grad görs oavlönat och inte räknas med i den ekonomiska omsättningen. En modell som också utsluter andra påverkansfaktorer som strukturell och institutionell diskriminering.

En av frågeställningarna i rapporten är om invandring är en lösning på de omkostnader som ökar i och med en allt mer åldrande befolkning. Nej, menar Ekberg, såvida det inte handlar om ”import” av specialister, eftersom det innebär att andra länder har fått betala kostsamma specialistutbildningar som Sverige kan kamma hem vinsten av (men det skriver han ju inte). Vilket leder till frågan om rapporten i sina ekonomiska bryderier överhuvudtaget har tittat på vilka ekonomiska ”vinster” Sverige gör genom att ”importera” unga vuxna till Sverige som i princip är färdiga för arbetslivet och som annars per person skulle ha ”kostat” Sverige miljardbelopp i form av förskola, skola, kultur, barnhälsovård, barnanpassningar av gud vet vad etc etc?

Eller är det enbart just gruppen ”invandrare” som kan kosta det svenska samhället pengar? Om vi ska studera hur mycket olika grupper kostar (eventuellt lönar sig, om vi väljer enbart vissa variabler?) så borde väl regeringen också studera ”svenskar”, pensionärer, sjuka, funktionshindrade, kvinnor, män, barn och dela upp alla som bor i Sverige i en mängd undergrupper för att få en riktigt heltäckande överblick? Då jäklarns, då skulle vi kunna …vaddå?

Utrota/utvisa/stoppa de grupper som kostar mer än andra grupper?

Regeringens politik luktar brunhöger. Igen.

Hela resonemanget bakom de frågor som regeringen har ställt är smutsigt koloniala. Det går ut på att Sverige ska dra ut största möjliga ekonomiska vinst och att eventuella kostnader och socioekonomiskt lidande för enskilda och samhällen ska förläggas i andra länder (utanför EU helst då). Total avsaknad av helhetsperspektiv. Jan Ekberg avslutar med att det dock finns skyddsargument för flyktinginvandring (ett forskningsområde som ligger utanför Ekbergs), vilket kanske är välmenat men det utesluter i sin brist på diskussion därmed indirekt att det kan finnas andra argument för invandring. Det hade varit passande med en diskussion kring begränsningarna i själva rapporten som i forskningsmodellen eftersom den kommer att bidra till regeringens allt mer inhumana migrationspolitik som får stora konsekvenser för människors liv (och död). Den påverkar också opinionsbildningen och diskursen kring invandring i stort då tex ledarskribenter som Per Gudmunson på SvD utgår från rapportens resultat.

En regering har makten att välja vilka kvarnar den vattnar. Den här regeringen arbetar på efter målet att göra Sverigedemokraterna överflödiga inom svensk politik. Och lyckas bra.

PS. Undrar förresten om kostnaden för att ta fram rapporten läggs på ”invandrarnas” kostnadsskonto också?

Andra bloggar om Regeringen, regeringsrapport, Sverigedemokraterna, invandring, BNP, ekonomi, Jan Ekberg, politik, samhälle, diskriminering, rasism

Förra inlägget kom ur den blossande debatten om Anna Ankas rop efter fler lyxfruar i Sverige. Länkade aldrig till den artikeln där, men läs gärna Anna Ankas ”bidrag” till jämställdhetsdebatten också. 

Samuel Kvist, talesperson Fi Stockholm och Gudrun Schyman sätter idag fingret på vad den här debatten egentligen borde snöa in på för oss som kanske inte i första hand bekymrar oss över hur vi ska få tid att gå på manikyr istället för att arbeta, utan på hur tiden ska räcka till för familjelivet: Arbetstidsfrågan. Feministiskt initiativ lär bli det enda partiet i valrörelsen 2010 som lyfter tidsfrågan. Läs artikeln på Aftonbladet Debatt.

Jag är i alla fall ingen lyx-Anka. Är du?

Läs andra bloggare om Anna Anka, lyxfru, hemmafru, hollywoodfruar, familj, arbete, jämställdhet, feminism, Feministiskt initiativ, politik, Gudrun Schyman, Samuel Kvist

Någon har satt Pär Ström och Camilla Lindberg (fp) på repris igen. Samma korkade resonemang, återigen. Jämställdhetsfakta verkar inte bita ens på riksdagsledamoten för det ”feministiska” Folkpartiet. Skratta eller gråta? Välj själv.

1)  Pär och Camilla tycker det är dags för en ny definition för jämställdhet som inte innefattar statistik. Jämställdhet ska nämligen inte längre handla om frågor som jämställda löner.

2)  De vill ha ett slut på könskvotering. Att det inte är lagligt med könskvotering idag verkar vara ett faktum som gått dem helt förbi. Att det däremot pågår en ständig informell könskvotering när män väljs genom sina egna nätverk anser de däremot inte vara ett problem. Så länge det görs med könsneutrala termer så då är det jämställt?

3)  Pär och Camilla vill göra kvinnofridslagen könsneutral eftersom de inte vill läsa forskningen som grundat lagen. Och så vet de tydligen heller inte om att det redan finns en könsneutral fridslag. Men det är kanske för mycket begärt av en riksdagsledamot att ha koll på den lagstiftning som hon vill ändra på.

4)  De vill ändra regelverken och lagarna vid vårdnadstvister. Barnets bästa ska inte längre vara grunden, utan pappas rätt till sitt barn ska vara grunden. Att barn far illa av samarbetssvårigheter mellan vårdnadshavare är tydligen inget problem. Den slutsatsen är kanske lätt att dra om man konsekvent vägrar att ta till sig av forskning och se andras behov än mannens.

5)  Pär och Camilla tycker inte att jämställdhetsdebatten tar upp att det är synd om män som skickas ut i krig. De kanske borde vända sig till den egna partiledaren major Jan Björklund med den frågan. Feministiskt initiativ och andra feministiska rörelser driver nämligen frågan rätt hårt med sin kritik mot militarismen. Men det är väl lätt att göra felslut i resonemangen om en konsekvent vägrar hänga med i debatten och vara självkritisk.

6)  Pär och Camilla vill att satsningar på kvinnor, tex för kvinnors ökade företagande (pga ojämställdhet, för att vara övertydlig) ska tas bort. Eftersom de inte tycker staten ska tala om kön. Däremot vill de att diskrimineringsombudsmannen ska få statliga riktlinjer att fokusera mer på diskriminering som drabbar män. Logik?

Pär och Camillas slutsats: Staten ska inte tala om kön förutom när det handlar om diskriminering av män. De vill inte att vi ska läsa eller bry oss om forskning. Och ännu mindre att vi ska hålla på med forskning som kan ta fram underlag som det går att dra slutsatser om hur det ser ut med bristande jämställdhet, egentligen.

Pär och Camillas ”nya” jämställdhetsbegrepp handlar inte om målet att få ett jämställt samhälle, det är alldeles uppenbarligen inte ens intressant. Varför de är så intresserade av att Sverige ska gå emot ett sedan många år globalt etablerat och faktabaserat begrepp är obegripligt. Det internationella samfundet skulle skratta sig fördärvade om de brydde sig om Pär och Camillas pseudodebatt.

Jag hoppas att både Folkpartiet och väljarna tar sitt förnuft till fånga och ignorerar Camilla Lindberg inför nästa riksdagval. Camilla är ingen liberal, hon döljer bara en könskonserverande 50-talspolitik bakom låtsasliberala resonemang som är helt uppåt väggarna. Hon skulle passa bättre ihop med Hägglund och hans raljerande om ”verkligt folk”. Ett feministiskt Folkparti som säger sig värna om skolan och forskningsfrågor borde ha kickat Camilla för länge sedan.

Läs andra bloggare om Pär Ström, Camilla Lindberg, Folkpartiet, Hägglund, Björklund, val 2010, jämställdhet, politik, feminism, Feministiskt initiativ

Det är kyrkoval har jag förstått. Jag är måttligt intressad ska jag erkänna, tycker det är märkligt att kyrkan och politiken blandas ihop i vårt så kallade sekulariserade land.

Men Sverigedemokrater och Kristdemokrater hårdsatsar med sin tvivelaktiga människosyn och jag kommer därför lägga en röst mot dem. Och eftersom Feministiskt initiativ inte ställer upp i kyrkovalet så är jag på jakt efter en kandidat från något mer vettigt parti som har följande egenskaper:

Sekulariseringsförespråkande svart feministflata, dövblind rullstolsburen och gärna prästvigd muslim. Kom gärna med tips på kandidat att kryssa!

Läs Gudrun Schymans debatt mot Sverigedemokraternas Jimmy Åkesson på SVT Debatt.

För övrigt så drar Feministiskt initiativ Stockholm idag igång Uppstart 2010 med fokus på kommun- och landstingsvalen. Det blir spännande…

Uppdatering: Mycket idag! Gudrun Schyman talar på Nätverket Svart Måndags viktiga Freedom Not Fear på Sergels torg. gå dit!

Läs även andra bloggares åsikter om Kyrkovalet, sekularisering, politik, valet 2010, Schyman, feminism, Feministiskt initiativ, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, islam, hbt

Gudrun Schyman skrev under sommaren ett brev till riksdagens Talman Per Westerberg och uppmanade honom att ta ett initiativ för att råda bot på det odemokratiska valsedelssystem vi har i Sverige. Idag bloggar Schyman om svaret från direktören Ulf Christoffersson och det är alldeles glasklart att de förvirrar bort sig från huvudfrågan. Det handlar inte om att det inte finns kunskap om valsedelshaverierna - det handlar om att det trots kunskapen inte fungerar i praktiken.

Riksdagspartierna var tysta inför EU-valet och kommer sannolikt vara än mer tysta inför riksdagsvalet 2010. Nu när vi alltmer närmar oss ett tvåpartisystem, ökar konkurensen om väljarnas röster. Det är inte en vitaliserad demokrati som kommer prioriteras direkt. Nu höjs murarna mot alla utanför etablerade samarbeten.

Läs även andra bloggares åsikter om Valet 2010, riksdagsvalet, talmannen, valsedlar, demokrati, Gudrun Schyman, tvåpartisystem, Feministiskt initiativ, Fi, feminism

Nu bästa läsare, nu drar jag igång bloggen igen! Bloggvilan blev oväntat lång (och behövlig) och jag har hunnit flytta till Östersund och börja nya livet som doktorand. Håller som bäst på att integrera mig i stan och på Universitetet.

Kommer förståss att dra igång feministiska initiativ i Östersund så småningom, och samlar så smått på feministiska kontakter här… fyll gärna på om du har tips!

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggvila, bloggstart, Östersund, doktorand, integration, feminism, Fi, Feministiskt initiativ

Nu ska jag blogga om så’nt där man förmodligen inte ska blogga om igen. Mediekritik. Att vara mediekritisk tycks tolkas som att man är mediefientlig. Det är inte samma sak. Jag är kritisk mot politiken utan att vara politikfientlig.

En av de roligaste veckorna på året är Almedalsveckan och det är en fröjd att vara där, just för att organisationer, partier och reportrar umgås under mer avslappnade och mer jämlika former. Intervjuer, samtal på gatan eller på krogen. Eller nattliga efterfester med twitterförbud av ömsesidig respekt för att slippa skvaller.

Sveriges Radios inrikespolitiske chef, Fredrik Furtenbach, var en av alla på plats. Han menade bla i Nordegren i P1 att Feministiskt initiativ skulle ha dött ut om vi inte gjort ett så bra valresultat som vi gjorde. Det hade vi förståss inte gjort – vi jobbar långsiktigt, precis som Miljöpartiet gjort. I en intervju på Second Opinion säger han att Fi är mediefientligt och borde ha en erfaren pressavdelning.

Furtenbach hänvisar till ett beslut från år 2005, att det skulle finnas en mindre läktare på kongressen där medlemmar inte skulle behöva bli fotograferade. Jag röstade för det. Men inte för att jag är mediefientlig, utan för att det finns medlemmar i Fi som har skyddad identitet eller som riskerar att förlora sina arbeten om de kommer ut som fior. Apropå att Furtenbach menar ”att det inte förekommit i ett annat parti”. Nej, det problemet förekommer nog inte hos sossarna. Efter mediemosningen av Fi inför riksdagsvalet 2006 var det påtagligt att många medlemmar backade från sitt engagemang pga hot från arbetsgivare.

Mediernas makt. Jag var på ett seminarium om mediedrev under Almedalsveckan. Staffan Dopping påpekade att medierna blivit allt mer granskande och allt mindre informativa. DN tog täten i EU-valet. Schyman svarar mer om detta till Furtenbach idag.

Att ha en erfaren ”pressavdelning” är förunnat partier med partistöd. Det har inte Fi. Inga pengar = ingen personal, ingen avdelning. Jag är ansvarig för press, sociala medier, textproduktion, marknadsföring och fungerar även som partisekreterare. På fritiden (jag försörjer mig som kurator, snart som doktorand i socialt arbete). Dessutom har jag ingen utbildning i något av dessa ansvarsområden, så jag är förbluffad över förtroendet!

Men i ärlighetens namn så hade nog styrelsen, inte minst jag, gärna haft en erfaren pressmänniska vid rodret. Men vem? De journalister som sympatiserar med Fi kan förståss inte vara politiskt färgade offentligt om de ska försörja sig. De PR-människor som finns i organisationen vet allt för väl vad som förväntas – några har dock varit ett oumbärligt stöd. I slutändan tycks det bli amatörer som mig som får ta sig an ”omöjliga” ansvarsuppdrag.

Mina lärorika uppdrag är fantastiskt roliga, men en valrörelse till under samma förhållanden vet jag i ärlighetens namn inte om jag kommer klara av.  Jag är slutkörd. Fortfarande efter en månad. Och nytt krävande arbete i ny stad kräver viss närvaro.

En del råder mig att lämna mina ansvarsområden. De har rätt. Vem som är beredd att agera ”pressavdelning” på kvällar och helger, helt utan ekonomiskt ersättning och offra familjer och fritid, har jag ingen aning om. Tips mottages tacksamt. Furtenbach kanske sitter på lösningen?

Medan jag bloggar lyssnar jag på underbara Nour el Refai i Sommar i P1. Svidande feministisk mediekritik (förväxla det nu inte med mediefientlighet). Jag upptäcker skamset att jag inte skrev till Nours stöd när hon mosades av medierna. Nour var i alla fall hedersgäst på Feministiskt initiativs valvaka 09. Stolt är jag över det. Och stolta ska vi vara vi alla som försöker rucka på den patriarkala samhällsordningen. ”Say never die” som Benny Andersson sms:ade Schyman på valvakan.

Nej, vi ger aldrig upp. Vi reser oss rakryggade upp igen.

”Pressavdelningen” ska nu försöka få lite lediga stunder och ladda om och ladda nytt. Ha en skön sommar så länge!

Kom till det fantastiska Visby idag och hann knappt lämna väskorna på rummet innan jag störtade iväg på en intervju med SVT Rapport om ”Sociala medier allt viktigare”. Twitter är som sagt nytt för i år och där kommer jag förmodligen att twittra lite oftare än jag kommer blogga den här veckan – det är onekligen smidigare att twittra. Följ mig på https://twitter.com/VeronicaSvard

Du kan följa Feministiskt initiativs twitter här https://twitter.com/Feministerna, Gudrun Schymans twitter https://twitter.com/gudschy och även en supporttwitter till Schyman https://twitter.com/Schymansupport. Det händer alltid något!

Sedan blev jag intervjuad om hur jag uppfattade EU-valrörelsen, ett forskningsprojekt som görs över EU med alla större partier. Det är alltid spännande att bli intervjuad om saker man har gjort, det kommer alltid nya tankar. Och det är intressant att sia om hur framtida valkampanjer kommer att se ut i ett ständigt föränderligt medielandskap.

Ingen kommer att göra så stor skillnad som Gudrun Schyman i Europaparlamentet. Hon har den starka röst som behövs, hon kan rutinerna, hon vet vad som behöver göras i politiken och inte minst har hon modet att stå upp för mot diskrimineringen. Det visar hon om och om igen, senast när hon strålande bet av SD i Agenda med Du snackar en massa skit!

Blir Schyman invald i EU så kommer det bli ett enormt spinn på feminismen i andra länder, i Europa och globalt. Det vore ett stort steg för kampen för kvinnors villkor i världen!

Vad vill hon då? Gudrun vill inte gärna tala om ”en fråga” eftersom hon verkligen vill lyfta hur viktigt det är med helhetsperspektiv i politiken.  

Valet till Europaparlamentet ska ses i ljuset av de stora ojämlikheterna mellan män och kvinnor, i Europa och i världen: Män äger 99 procent av all egendom och får 90 procent av alla inkomster, trots att kvinnor utgör mer än hälften av jordens befolkning och utför två tredjedelar av allt arbete.

Riksdagen har bestämt åt svenska folket att Sverige ska bli en del av det nya EU som militär stormakt. Obligatorisk militär upprustning. EU-armé. Vår alliansfrihet (oavsett kritiken kring den) försvann i ett naffs.

Samtidigt dör fler kvinnor av närstående mäns våld, än det totala antalet människor som dör i krig och terrorattacker. (läs meningen en gång till). Det är ett vansinne att den vardagsterror som kvinnor lever under världen över inte anses vara viktig. Det speglar väldigt väl de politiska prioriteringar som görs. Mäns prioriteringar. Feministiskt initiativ vill ha in fler kvinnor i det mansdominerade Europaparlamentet, men det räcker inte. Det krävs en helt ny utgångspunkt i politiken för att det verkligen ska ske genomgripande förändringar. Det är fortfarande de ”manliga frågorna” som ses som den riktiga viktiga politiken. Det behövs inga mansförbund. Tydligen. Men partierna i riksdagen tycker att det behövs kvinnoförbund att stoppa undan kvinnors villkor i, för lite seminarier och diskussioner.

Läs gärna varför Alexander Chamberland lägger sin röst på Gudrun, han skriver så bra.

Jag har mest ABBA-låten Take a chance om me på hjärnan just nu (men jag sjunger förståss Take a chance on FI). Men väljer att lägga upp sköna Fi-establoggens låt som fick bästa betyg av Lantz i P1:s studio för ett par veckor sedan:

Kom ihåg att Gudrun faktiskt kan skrälla i valet imorgon. Och kom också ihåg att får Feministiskt initiativ 1 % av rösterna så får vi valsedlar betalda och distribuerade i nästa val. Det kommer göra stor skillnad bara det.

Läs även andra bloggar om ABBA, Benny Andersson, Gudrun Schyman, EU-valet, EU, EU-parlamentet, rösta, valsedlar, Feministiskt initiativ, FI

Fullständigt lysande att Gudrun Schyman fick släppa i SVT Aktuellt att det är Benny Andersson från ABBA som stödjer henne med närmare en miljon kronor för att ut information om hur väljarna ska rösta på henne. Det var efter att han fått veta vilket trassel det är med valsedlar som Benny betämde sig. Han skriver i sitt pressmeddelande:

Eftersom jag sympatiserar med Gudrun Schymans envetna kamp för jämställdhet, så bestämde jag mig för att försöka hjälpa till genom att erbjuda finansiellt stöd till en annons, som berättar om hur man kan gå tillväga när färdigtryckta röstsedlar saknas.

Jag tycker att vi svenskar genom åren har haft mycket att vara stolta över. I vår kommunikation med människor från andra delar av världen har vi kunnat slå oss för bröstet genom att till exempel hänvisa till vår höga levnadsstandard, en bra social infrastruktur, allemansrätten, förhållandevis skaplig jämställdhet och fina idrottare. Till och med en och annan rakryggad politiker. Till den kategorin hör Gudrun Schyman.

Jag är övertygad om att hon kommer att göra skillnad om hon får en plats i EU-parlamentet och då inte bara i frågor som gäller jämställdhet!

Läs även andra bloggares åsikter om ABBA, Benny Andersson, Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, Fi, feminism, jämställdhet, medier, valsedlar, eu-val, eu-valet, eu, europaparlamentet