Nej Birro, du har redan mer makt än du förtjänar

Det finns de som menar att Marcus Birro har vettiga poänger när han debatterar. Jag tillhör inte dem, byter genast kanal eftersom jag tycker han just bara tycker en massa saker utan att vara varken grundad eller påläst.

Andra betalda massmediala tyckare som Alex Schulman grabbdunkar förståss Birro i ryggen idag och tycker liksom Birro att TV4 agerat märkligt när de gav Birro sparken för att han kandiderat till Kristdemokraternas partiledare:

Som om det inte stått FULLSTÄNDIGT klart i många, många år var Marcus Birro stått partipolitiskt. Han har skrivit om sin kristdemokratiska syn i krönika efter krönika och det har TV4 inte haft något emot.

Att inte se att det är en skillnad mellan att politiska journalister och programledare har partipolitiska sympatier och de skulle vara partiledare är ju lite märkligt. Leda politiska debatter i TV och samtidigt vara partiledare för ett av partierna med rollen att strategiskt leda ett parti, ta smällarna och stå fast och troget bakom alla beslut som partiet tar?

Att inte förstå skillnaden mellan ett partiledaransvar och att vara partisympatisör visar väl inkompetensen att vara såväl partiledare som att arbeta inom massmedier som programledare och tyckare i politiska frågor. En kan väl säga att förtroendekapitalet för Birro blir lite naggat i kanten. Som om det inte vore det innan. Eric Rosén har helt rätt i att det handlar om ett rent egoutspel från Birros sida. Men lite mer rakt på sak så tycker jag nog att vi också kan konstatera att det handlar om en man som redan har fått för mycket makt och inflytande i förhållande till vad han förtjänar och vill ha ännu mer makt.

Läs andra bloggares åsikter om Marcus Birro, Kristdemokraterna, KD, Alliansen, politik, media, TV4

När kristen princip blir överordnad aborträtten

MRO och deras talesperson Nasrin Sjögren började återigen debattera för abortförbud igår, nu med anledning av mitt förra blogginlägg. Debattnivån är fortsatt mycket låg, en höjdpunkt var väl hennes twittervän som började insinuera att jag skulle ha skrivit att ”befruktningen sker vid födseln”. Ehm (Elias bad dock om ursäkt senare). Trots att Feministiskt initiativ vid flera tillfällen tydligt deklarerat innan, under och efter debatten i Almedalen att F! vill bevara den nuvarande abortlagstiftningen, så menar Nasrin att det behövs ”bevis”.

Bevisa att vi står för vår politik? Bakgrunden är att Feministiskt initiativs talesperson Stina Svensson, representant under abortdebatten (vilken skulle handla om abortdebattens spelregler inte varför en tycker som en gör i abortfrågan) plötsligt fick filosofiska frågor av karaktären ”När börjar liv?”, ”Vid vilken punkt slutar kvinnan ha rätt över sin kropp?”, frågor som inte är glasklara förutom i MROs egen värld. När följande påstående kom att ”I USA har kvinnan rätt att avbryta en graviditet fram till födelsen, är inte det en konsekvens av kvinnans rätt över sin egen kropp?”, svarade Stina efter en rad påtryckningar (än en gång; detta var inte vad debatten skulle handla om), ”Ja, det kanske det är”. Visst kan det bli en konsekvens om en drar rätten över sin egen kropp hela vägen ut. Vad skulle hon annars svara på det? Men de konspiratoriska MRO gick i taket och har fortfarande inte lugnat ner sig. Nu vill man få det till att F! minsann egentligen vill ändra abortlagstiftningen, ”F!s linje är inkonsekvent!”, ”F! är extremister!”

Ja, hallelluja. Så kan en argumentera om en själv blint följer en fundamentalistisk övertygelse, i detta fall får beaktas att Nasrin för striden mot abort med utgångspunkt i starka kristna tro och guds röst, hon menar sig vara Jesu lärjunge. Och det är knappast en nyhet att just kristna driver frågan om abortförbud.

Det intressanta här är att Nasrin inte tycks förstå att det är hon själv och MRO som är den (enda) extrema parten i denna debatt, och debattekniken skyr inga medel. Jag har frågat Nasrin om kvinnans rätt över sin kropp helt upphör i och med graviditeten? Hon har inte svarat. Hon har nämligen inget svar att ge som är rumsrent. MROs hållning är att en princip ska vara okomplicerad, de ofödda har rätt att födas. Punkt. Därmed försvinner övriga principer och etiska överväganden. Konsekvensen av MROs princip är att kvinnan inte har någon rätt över sin kropp och sitt liv efter att ett ägg har blivit befruktat av en spermie i livmodern. Fostret äger då all rätt över kvinnan, kvinnan äger ingen rätt över sig själv. Kvinnan blir i Nasrins värld skyldig att genomgå en graviditet och föda ett barn. Kvinnan förlorar vid befruktningsögonblicket sina grundläggande mänskliga rättigheter, vilket får stora konsekvenser för resten av livet.

Den som letar efter en dogmatisk hållning utan komplicerade överväganden kommer inte att finna det hos F!. Det finns inte några som helst tveksamheter i F!s hållning i denna fråga: det är flera aspekter som måste tas med i beräkningen, medicinska, sociala och människors grundläggande rättigheter över sina egna kroppar. Avvägningen har gjorts inför att nuvarande abortlagstiftning beslutades, och F! anser att denna är bra.

Den som envist försöker få det till att F! egentligen skulle vilja utrota abortlagstiftningen visar bara upp sitt paranoida inre och skapar konspirationsteorier. Och vädrar sin kristna fundamentalistiska hållning att kristen tro ska påtvingas alla genom lag.

Att  70 000 kvinnor dör varje år i världen på grund av osäkra aborter och hundratusentals kvinnor skadas räcker inte i MROs värld. Fler ska dö. Kvinnor i Sverige ska inte komma undan. I Sverige ska kristen tro genomsyra lagstiftningen och den kristna moralen ska stå över såväl vetenskap, religionsfrihet och mänskliga rättigheter. Välkommen till den nya medeltiden.

Ett foster har inte samma rätt som en människa!

De senaste veckorna har en debatt blossat upp som vill avskaffa, alternativt begränsa aborträtten i Sverige. Debatten drev vi hårt i Feministiskt initiativ under EU-valrörelsen då det var en av våra prioriterade frågor, detta eftersom vi de senaste åren har sett en mobiliserad konservativ högerrörelse i Europa mot abort, som finansieras av en rad organisationer, ofta religiösa. Och att vi idag har den absurda situation att det existerar abortförbud i länder inom EU.

Under almedalsveckan stod den fanatiska abortmotståndsorganisationen Människorätt för ofödda (MRO) utanför Feministiskt initiativs hus med plakat och banderoller och kampanjade mot aborträtten. De stod för den grövsta och mest osmakliga kampanjmetod jag har sett med egna ögon, någonsin: De hade med sig en lastbil tapetserad med foton av blodiga aborterade foster.

MRO anordnade även en debatt som spårade ur fullständigt (du kan läsa mer om den på denna blogg) och där vi bland annat fick höra att aborter är massmord (konsekvensen av deras resonemang är fängelsestraff för kvinnor som skulle överleva en illegal abort, i deras värld med abortförbud). Efter debatten blev jag videointervjuad av en reporter på den kristna tidningen Världen Idag om varför kristna ”blir så hårt åtgångna i debatten”. Han gillade kanske inte svaret för jag har inte sett det publicerats. I korta drag svarade jag att kristna abortmotståndare får räkna med motstånd i debatten främst av två orsaker:

1) De vill att deras egna kristna tro ska bli lagstiftning och gälla alla boende i Sverige oavsett om andra delar just deras tro. Dessa kristna debattörer är ett allvarligt hot mot det sekulariserade samhälle som är nödvändig i en demokrati, inte minst för att upprätthålla religionsfrihet (som ju självfallet också inkluderar frihet från religion).

2) Att fläka upp foton på blodiga foster som kampanjmetod är gravt oetiskt. Inte minst borde detta vara oetiskt om en anser att foster är lika fullvärdiga människor som vuxna männskor. Lika oetiskt som att fläka ut foton på avlidna blodiga vuxna människor i en TV-debatt, som själva eller deras anhöriga aldrig har fått möjlighet att ens samtycka till det.

Idag har debatten blossat upp ordentligt på twitter. Där har den bland annat handlat om vems liv som egentligen ska stå främst att rädda? Abortmotståndarna idag menar att det inte alls är någon självklarhet. Det är en konsekvens av uppfattningen att ett foster har samma rättigheter som en människa.

Men om vi skulle utgå från att ett foster har samma rättigheter som en ung flicka eller vuxen kvinna så kommer då frågan: Har detta foster rätt att husera i, och livnära sig på, flickans eller kvinnans kropp? I vilket annat sammanhang skulle en annan individ ha denna rätt?! Att vara gravid är dessutom en av de mest riskfyllda fysiska tillstånd en flicka och kvinna kan befinna sig i.

Ett foster är inte livsdugligt utanför en livmoder. Det är en medicinsk kunskap, och det är denna medicinska kunskap som vår abortlagstiftning i hög grad vilar på idag.

Att ta beslut om att göra en abort är självfallet inte alltid ett lätt beslut för alla. Men ett debattklimat där alla flickor och kvinnor skuldbeläggs som gör aborter riskerar, som Clara Sandelind skriver idag, bara senare och mer riskabla aborter.

Det är en oerhört sorglig uveckling av dagens debatt kring abort, och den ligger helt i linje med den backlash vi ser inom jämställdhet i och med högerns och konservatismens framsteg. 

Kvinnor är inte barnfabriker i nationens eller religiösa församlingars tjänst. Vi är vuxna individer med rätt över våra egna kroppar!

UPPDATERING: Läs Christine Öbergs reflektioner över MRO i dagens P1-debatt! Feministiskt initiativ tackade nej till att delta i debatt denna gång med MRO på grund av de dåliga erfarenheterna från Almedalen.

Läs även andra bloggare om Abort, religion, sekularisering, politik, jämställdhet, feminism