En genomgång av annonsen om ”Invandring och mörkläggning”

Dagens nyheter publicerade igår en helsidesannons för boken Invandring och mörkläggning: En saklig rapport från en förryckt tid, av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin. Jag kikade närmare och fann att när du söker dig till Debattförlagets hemsida så förs du automatiskt över till bloggen ”Invandring och mörkläggning” som enbart handlar om boken ifråga. Debattförlaget är alltså inte ett seriöst förlag, utan består av de två författarna. Boken har med största sannolikhet blivit refuserad på andra riktiga förlag på grund av osaklighet. Jag tänkte gå igenom, inte hela boken, men punkterna som författarna väljer att lyfta fram i annonsen och peka på varför dessa är osakliga, bokens titel till trots.

1. Sverige har sedan millennieskiftet fram till oktober 2013 beviljat drygt 1,1 miljoner invandrare uppehållstillstånd.

Detta är en intetsägande siffra. Enligt SCB är nettoinvandringen nämligen mindre än hälften av invandringen. Antalet utfärdade uppehållstillstånd betyder heller inte att det handlar om lika många personer. En och samma person kan flertalet gånger ha fått tillfälliga uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd  (eller uppehållsrätter vilka också är inräknade i annonsens siffra) är något som beviljas för studier, arbete, gästforskare, artistarbete, praktikplats, säsongsarbete, adoptivbarn, arbetstagare/företagare/studenter som är bosatta i ett annat EU-land, asylsökande, anhöriga, samt övriga grupper. Att många personer fått uppehållstillstånd kan således tolkas som ett gott tecken för en fungerande och internationellt rörlig arbetsmarknad, och att vi internationellt sett har ett eftertraktade universitet och kan locka till oss forskare och studenter. Annonsörens syfte är uppenbarligen inte att resonera kring migrationen, utan att påstå att immigration är något dåligt som det sker för mycket av.

2. Under syriska inbördeskriget har Sverige beviljat 16 400 syrier asyl. Danmark, Norge och Finland har beviljat asyl till drygt 2000 respektive 802 och 310 syrier.

Med tanke på att över 2,1 miljoner syrier är på flykt är det en extremt liten andel som får asyl i de nordiska länderna. I Syriens grannländer befinner sig närmare 2 miljoner flyktingar från Syrien. Varför författarna pekar ut just gruppen syrier framgår inte. Hur många syrier som beviljats asyl i de olika länderna säger för övrigt ingenting om hur många som beviljas asyl i förhållande till folkmängden i de olika länderna. Hur många som beviljas asyl borde egentligen bara vara intressant i relation till hur många som är i behov av asyl. Enligt UNHCR tog Pakistan och Iran under det första halvåret 2013 tillsammans emot 2,5 miljoner flyktingar, vilket är fler än hela Europa och Nordamerika tillsammans. Enligt FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna har alla människor rätt att söka asyl, en grundläggande mänsklig rättighet som författarna själva förhoppningsvis egentligen håller med om. Annars får de nog se till att inte bidra till inbördeskrig, så att de själva tvingas på flykt.

3. Anhöriginvandringen handlar mest om att ta hit en partner från det forna hemlandet. En tredjedel av dessa blir helt beroende av försörjningsstöd.

Två tredjedelar blir självförsörjande! Ekonomiskt är detta en strålande affär för Sverige att inte behövt försörja dessa människor med bidrag genom hela barndomen och upp till ca 20 år ålder! Här kommer tusentals människor i princip direkt in på arbetsmarknaden, medan personer som föds i Sverige får olika sorters bidrag årtioende efter årtionde.
Att en tredjedel ändå behöver just försörjningsstöd av alla bidragsformer som Sverige har, beror på att en del av dessa personer inte får tillgång till landets övriga socialförsäkringssystem där större delen av övriga bidragstagare befinner sig. Det betyder också att denna grupp får lägsta möjliga ersättning jämfört med övriga grupper som får högre ersättningar via olika delar av socialförsäkringssystemet. Detta vet självfallet författarna med tanke på deras utbildningar. Avsikten med deras påstående är alltså inte att göra en saklig beskrivning av hur mycket bidrag olika grupper människor erhåller. Avsikten är att få det att framstå som att invandrade personer = bidragstagare = kostnad för samhället. Det är en direkt felaktighet eftersom det i själva verket är så att invandrade personer = självförsörjande = lönsamt för landet.

4. Utrikesfödda utgör 15 % av landets befolkning. De uppbär upp 60 % av landets försörjningsstöd.

Detta är en felaktig siffra. Ca 13 % går till flyktinghushåll vilket är ett tillfälligt bidrag den första tiden i landet till dem som inte redan har egen inkomst. Ca 35 % går till utrikes födda hushåll, vilket inte är detsamma som utrikesfödda personer. I ett ”utrikes fött hushåll” kan en majoritet vara inrikes födda, eftersom det räcker att en vuxen person i hushållet räcker för att det ska definieras som just ett ”utrikesfött hushåll.” Att utrikes födda får just ekonomiskt bistånd via socialtjänsten beror, som sagt ovan, på att de ofta inte har tillgång till landets övriga socialförsäkringssystem där större delen av övriga inrikes födda bidragstagare befinner sig. Det betyder också att gruppen utrikes födda får lägsta möjliga ersättning jämfört med gruppen inrikes födda som får högre ersättningar via olika delar av socialförsäkringssystemet. Återigen, inrikes födda kostar mer – om det nu är pengarna som är intressanta.

5. 1990 hade Sverige tre utanförskapsområden (mer än hälften av de vuxna saknade arbete). 2006 var de 156 till antalet. Därefter har inga mätningar gjorts.

För att inte tala om hur många utanförskapsområden vi hade i Sverige under 1800-talet! Och hur många som sökte sig bort från fattigdomen till andra länder då! Det är lite oklart om författarna vill påstå att fattigdom och arbetslöshet är invandrares fel? Det verkar iaf vara tesen överlag, men det går ju snabbt att konstatera att det här inte framförs några belägg för detta. Det hade kanske varit intressant med ett resonemang om att vi haft en ganska misslyckad arbetsmarknadspolitik i Sverige som bidragit till ökad marginalisering av reda icke priviligierade grupper.

6. Av dem som beviljas asyl beräknas 70 % vara arbetslösa ännu efter två år.

Och? Vi kan lika gärna säga ”av dem som föds i Sverige beräknas 95 % vara arbetslösa ännu efter 18 år”. JISSES!!! Det går att producera fruktansvärda siffror om allt möjligt! Om vi håller oss till gruppen invandrade, så är de flesta självförsörjande efter sju år. Innan dess går många utbildningar under tiden för att matcha arbetsmarknadens behov.

7. År 2012 beviljade Sverige 111 000 uppehållstillstånd.

Det är en helt intetsägande siffra. Nettoinvandringen har varit ca 40-50 000 de senaste 10 åren, ungefär i samma storleksordning som inflyttningen till Stockholm från övriga landet. Stockholm verkar klara detta ganska bra.

8. 64 procent av Sveriges befolkning anser inte att media berättar sanningen om samhällsproblem förknippade med invandringen.

Det betyder inte att de svarande anser att invandringen är ett problem, 63 procent anser nämligen inte att invandring i sig är ett problem. Däremot har 77 procent lågt förtroende för journalister. Detta säger heller ingenting om vad människor faktiskt skulle vilja se för nyheter. Själv anser jag att rädsla för, och fientlighet mot, människor på grund av deras hudfärg eller härkomst är det största samhällsproblemet i sammanhanget eftersom det bidrar till upptrappad diskriminering av, och våld mot, grupper av människor på grund av exempelvis deras ras, nationalitet, härkomst eller religion. Detta är den största orsaken till krig världen över och bidrar till fattigdom och många människors död. Vi behöver inte fler etniska eller nationella konflikter i världen, vi behöver mer fred.

Några slutkommentarer: Ett samhälle där människor enbart betraktas som kostnadsposter är inte ett humant samhälle. I ett sådant samhälle skulle exempelvis alla sjuka, funktionshindrade, alla barn och ungdomar, alla äldre sorteras på soptippen eftersom de tydligen är ”utgiftsposter”. Nu verkar det inte vara ett sådant samhälle som författarna ser framför sig. Istället tycks de vilja se ett samhälle där enbart en grupp, immigranter, betraktas som en utgiftspost, medan den grupp författarna själva tillhör får spendera fritt från våra gemensamma resurser, enbart på grund av de råkar ha fötts inom nationens gränser. Ett sådant samhälle kan inte beskrivas som något annat än ett nationalistiskt, fascistiskt och rasistiskt samhälle. Det var ett sådant samhälle nazisterna i Tyskland ville se.

Det är alltså sådan propaganda som Dagens Nyheter anser att vi läsare ska tåla att mötas av när vi öppnar tidningen. Det handlar inte som Wolodarski skriver om ett ”debattinlägg” (debattsidan är som bekant på DN Debatt), det handlar om att DN säljer annonsplats till fascister. Var författarna fått de närmare 350 000 kronorna det kostar att publicera annonsen vore också väldigt intressant att veta. Denna form av rasistisk propaganda finansieras ofta av olika högerextrema rörelser i Sverige eller Europa.
Annonsen strider på flera punkter mot International Chamber of Commerces regler för reklam och marknadskommunikation, artikel 4 Socialt ansvar, vilka Sverige ska följa. Jag har därför gjort en anmälan till Reklamombudsmannen, och vill du göra en så finns anmälningsformuläret här.

Källor: Migrationsverket, Socialstyrelsen, Statistiska Centralbyrån, OECD, UNHCR, SOM-institutet och migrationsinfo.se.

För den som är intresserad av statistik, läs Debunking the ”immigration and Cover-Up” Ad in Dagens Nyheter.

Du kan lyssna på intervju med mig om insamlingen till ny DN annons i P3 Nyheter.

Gudrun Schyman intervjuas om insamlingen till ny annons i DN i Resumé.

Läs även lite längre intervju med mig på engelska i tidningen The Local.

Medierna i P1 tar upp insamlingen att göra bloggen till annons (18-25 min in i klippet).

Intervju i Feministiskt perspektiv om bloggen som ska bli motannons.

Medievärlden om att jag är en av de som anmält annonsen.

Dagens Industri uppmärksammar insamlingen för ny annons.

Helle Kleins ledare i Dagens Arbete om att bloggen är klok.

Min debattartikel Vad vet du om myterna om ”massinvandring”? i Aftonbladet.

Min debattartikel Problemet är politiken – inte invandringen i Corren.

Min debattartikel 2014 blir året då jag får leva med hat och hot i Sydsvenskan.

EDIT: Gudrun Schyman och Elisabeth Ohlsson Wallin initierade en insamling så att denna text (redigerad) kunde publiceras som en motannons i SvD lördag 28/12 2013.